En sammankomst med forskare vid universitetet i Paris. Illustration av Étienne Colaud i handskriften "Chats royaux" från 1537.
Boëthius av Dacias namn antyder att egentligen hette Bo och var från Danmark, men under 1200-talet var det ännu grumligt vad som skilde en dansk från en svensk (den första gränsuppgörelsen mellan länderna nämns först i Äldre Västgötalagen från 1280-talet). Det mesta tyder på att Boëthius kom från Linköpingstrakten och att han var dominikanermunk vid konventet i Skänninge. Under 1270-talet, gjorde Boëthius akademisk karriär på universitetet i Paris där han som lärare och forskare blev känd som en radikal tänkare.
Den antike filosofen Aristoteles skrifter hade just återupptäckts av européerna efter att i århundraden förvaltats av muslimerna. Den store teologen Thomas av Aquino skapade en syntes mellan det aristoteliska och det kristna, men Boëthius tillhörde en grupp tänkare som i stället influerades av den äldre persiske filosofen och Aristotelestolkaren Ibn Sina och som själva fick se sina texter bannlysas.
Aristoteles undervisar. Illustration av araben Jabril ibn Bukhtishu från 1220.
Vad var det i Boëthius ord som fick påven att falla av tronen? Det är viktigt att förstå att medeltiden inte alls var den mörka tid av kulturskymning som ofta görs gällande, tvärtom var det en idémässigt livaktigt dynamisk epok. Boëthius stack ut, men han var inte ensam om att testa nya vågade tankar.
Han hävdade att vi kan nå och förstå det högsta goda genom att tänka rätt och skaffa oss kunskap. Förstår vi hur världen fungerar kan vi också leva det goda livet i den. För kyrkan var problemet Boëthius uppfattning att han verkade hävda att vi inte alls behövde Guds nåd eller Bibelns rättesnöre för att leva dygdiga liv, och det var också vad han påstod.
Thomas av Aquino. Målning av Carlo Crivelli från 1476.
Boëthius var kritisk till att blanda samman tro och vetande, han vände sig mot dem som hävdade att man på vetenskaplig väg kunde sluta sig till något om universums orsak, för detta ansåg han finnas bortom vad vi egentligen kan studera. Han förnekade inte uttryckligen Guds existens, men låg farligt nära att påstå att naturen är evig och sig själv nog. Boëthius uppfattade att livet inte en gång för alla hade skapats utan att det är något som alstras, växer och förändras. Men han uppfattade sig själv som kristen, det Boëthius vände sig mot var den i tiden och av Thomas av Aquino förfäktade idén att vetandet och tron är olika vägar till samma sanning, tvärtom hävdade han att de helt åtskilt berör det naturliga respektive övernaturliga.
Drömtydaren Sigmund Freud.
Intressant nog fann Boëthius det möjligt att vetenskapligt studera våra drömmar och föregick på så viss Sigmund Freud med över ett halvt millennium som drömtydare. Hans drömteorier är också betydligt mindre spekulativa och fantasifulla än de långt senare psykoanalytikernas.
"Jakobs stege". Målning av Nicolas Dipre från 1500.
Boëthius finner att vi i våra drömmar bearbetar verkliga upplevelser som vi haft i vaket tillstånd, men de kan också varsla om vad som kommer att ske i framtiden när vi redan i drömmen planerar för vad vi ska göra under morgondagen. Boethius påpekar också att yttre omständigheter kan påverka våra drömmar, exempelvis kan vi drömma om eld när vi blir varma i sömnen eller om snö när vi fryser. Också inre tillstånd påverkar drömmar, feber kan få oss att drömma om bränder och starka känslor som kärlek eller rädsla formar våra drömbilder om den vi älskar eller det vi fruktar.
"Jakobs dröm". Fresk av Rafael från 1519
När det gäller drömtydning måste vi också vara på vår vakt, varnar Boëthius, det finns drömmare som tror sig ha sett änglar och djävlar när de egentligen bara fått bilder förknippade med deras känslor och kroppsliga reaktioner. Våra drömbilder kommer alltid utifrån, det är inte så att de formas av något unikt inom oss. Barnens mardrömmar kan exempelvis komma från Bibelns berättelser och de kusliga vidundren i kyrkans väggmålningar.
Boëthius är sannolikt den mest inflytelserike svenske tänkaren någonsin, hans uppfattning om att världen kan förstås och förklaras i sig självt utan hänvisning till någon abstrakt skapare lämnade avtryck i medeltidens tankeliv och banade väg för reformationen, den vetenskapliga revolutionen och sekulariseringen. Att kyrkan fördömde hans skrifter gjorde att många naturforskare och filosofer fick söka vägar att runda dogmerna och på så vi få nya perspektiv.
Boëthius drog sin filosofi så långt att han ställdes inför rätta för heresi och avled sannolikt Rom 1290 under inkvisitionen mot honom. Men det finns också uppgifter om att han betydligt lyckligare slutade sina dagar hemma i uppväxtens Linköping.