Under 1919 reste läkaren Herman Lundborgs Svenska folktypsutställningen runt i Sverige med syftet att främja den rasbiologiska forskningen och att visa upp just den svenska ”folktypen”. Kulturpersonligheter som Anders Zorn, Sven Hedin och Verner von Heidenstam stödde utställningen som bland andra visade tänkaren, författaren, pedagogen och kvinnosakskvinnan Ellen Key som ett synnerligen gott exemplar av en svenska (trots hennes förmodade skotska rötter).
Idén om rashygien låg i tiden. Femton år senare skulle en socialdemokratisk regering med brett stöd i riksdagen stifta en lag om tvångssterilisering. Året därpå antog Tyskland en liknade lagstiftning, där skulle nazisterna snart gå längre och genomdriva ett omfattande eutanasiprogram som innebar döden för 200 000 barn och vuxna med psykiska och fysiska funktionsnedsättningar. De bedömdes vara ”livsovärdiga” och mördades med motivet att det skulle ”rena den germanska rasen”, ett grymt förebud om Förintelsen.
Key förfäktade rashygieniska idéer i sitt magnum opus ”Barnets århundrade” (1900). Hon förordar att ”obotligt och ytterligt” missbildade barn ska avlivas som en ”human” handling och att människor med ärftliga fysiska och psykiska sjukdomar bör hindras från att fortplanta sig. Även om hon som sagt var långt ifrån ensam om att hysa sådana åsikter, var det också en hållning som hon redan i sin samtid kritiserades för att vara rent omänsklig.
Key var i princip självskolad, hennes vida vetande hade hon läst sig till hemma i föräldrarnas digra bibliotek på Sundholms herrgård utanför Västervik. Redan som ung var hon sekreterare åt sin far Emil Key, liberal riksdagsledamot för Lantmannapartiet, och skapade på så vis ett brett nätverk inom kulturlivet och politiken. När hon var i 20-årsåldern startade hon en söndagsskola i hembyn och var senare lärarinna på kvinnosakskvinnan Anna Whitlocks skola i Stockholm. Hon kom sedan också att bli uppmärksammad folk- och opinionsbildare som tog strid för yttrandefrihet och kvinnors rättigheter.
Keys tänkande var i hög grad en uppgörelse med de föreställningar som präglade hennes barndom och uppväxt. Hon kom att ta avstånd både från statskyrkans dogmer och väckelserörelsens känslosvall. Key vände kristendomen ryggen och intresserade sig i stället för den sekulära liberalismen och vetenskapens ”frälsning”.
Hon studerade tidens stora biologer och evolutionsteoretiker noggrant, Charles Darwin, Herbert Spencer, Thomas Henry Huxley och framför allt tysken Ernst Haeckel.
Denne var ett barn av romantiken och anslöt förvisso till Darwins evolutionsteori, men lutade sig mot den äldre landsmannen och universalgeniet Johann Wolfgang von Goethe som hade formulerat en teori om arters utveckling genom anpassning till miljön årtionden tidigare. Haeckel lärde att allting som finns hänger samman i en organisk helhet, kropp och själ, natur och kultur, är sammanflätade i en enda evolutionär utveckling som drivs av en förenande livskraft. Eftersom han förstod allting som en syntes uppfattade han också konsten och vetenskapen som sammanbunden, därav efterlämnade han ett hundratal vackra litografier föreställande olika växter, djur och andra organismer som just genomströmmas av ett vibrerande lysande liv.
Liksom Haeckel såg Key Goethe som ”religionsstiftaren” till hennes ”livstro”. Hon uppfattade tillvaron som föränderlig och växande, vårt vetande är därför aldrig absolut utan mänskligt kunskapsbildande är snarare än konstnärlig process där vi i någon mening skapar och omskapar världen genom våra ständigt nya erfarenheter av att leva i den. Det är människan som ”konstnär” som genom sin självständighet och kreativitet kan nå ett evighetsperspektiv och inse hur djupt sammanhängande tillvaron är, en ytterst romantisk föreställning.
Haekels livsbejakande tänkande återfinns hos henne, men också hans mer svårsmälta idéer. Tydligare än Darwin teoretiserade Haeckel om att människan kunde delas in i raser med rasspecifika egenskaper och till skillnad från engelsmannen placerade han inte människans ursprung i innersta Afrika, utan på den indonesiska ön Java. Haeckel var också socialdarwinist, vilket innebar att han tänkte sig att mänskligheten skulle förädlas och förordade också att döda, sjuka och svaga individer skulle lämnas åt sitt eget öde för att forma en starkare människoart. Den tanken återkommer hos Key, som föreställer sig att människan kan bli ”bättre” om allt det sjukliga i henne försvinner.
Trots sin nationalism och rasism var Haeckel inte ”brun” nog åt nazisterna och hans vackra planschverk kastades på bokbålen, men Key fortsatte däremot att läsas i Tyskland långt in på 30-talet och är fortfarande i dag mer populär där än någon annanstans.
Hon har framför allt gjort sig känd för sina tankar om uppfostran och lärande. Influerade av den schweiziske 1700-talsfilosofen Jean-Jacques Rousseau utmanade hon samtidens syn på barn.
Rousseau ville att vi skulle sluta betrakta de unga som något vi formar efter oss själva och i stället upptäcka deras egen personlighet och ge dem frihet och stöd att växa utifrån den. Det hänger samman med hela hans människosyn. Enligt honom var människan i sitt rätta element i en mytisk urtid då hon levde ett oförställt och sant liv, men civilisationen och kulturen har med sin betoning av jämförelse och tävlan lockat fram det sämsta av människan, ojämlikheten och avunden. I barnen föds hela tiden åter den ursprungliga ”naturmänniskan” och vi har en möjlighet att börja om. Undervisningen skulle enligt Rousseau utgå från en demokratisk och fri fostran utan religiösa och traditionella påbud, på så vis skulle självständiga och kritiska medborgare fostras.
Rousseau gjorde skillnad på pojkar och flickor, de senare skulle i högre grad lära sig att vara andra till lags och följa andras vilja. Key är förstås mer av en feminist än Rousseau, men betonar ändå de kompletterande fundamentala skillnaderna mellan könen. Enligt henne leder bejakandet av det kvinnliga till ett fullständigt och harmoniskt samhälle, och därför ska kvinnorna också ha rösträtt och politiskt inflytande. Enligt Key har evolutionen utvecklat människoarten på sådant vis att mannen och kvinnan inte bara har olika fysiska egenskaper, utan också psykologiska och intellektuella. Den vårdande förmågan som kvinnorna äger måste också bejakas. Key förordade att kvinnan skulle få kontroll över sin egen sexualitet och kropp och själv bestämma när hon ville bli mor. Barnen bli viktiga för Key på så vis att de kommande generationerna hela tiden ska sättas först och därför också födas av kärlek och in i kärlek, inte oönskade som en sorg eller börda.
På samma vis hävdade hon att barnet skulle få utvecklas i sin egen rätt, något som fick stor betydelse för pedagoger, inte bara i Sverige utan också runtom i världen. Här hemma känner vi igen Keys inflytande i det successiva avlägsnandet av katederundervisningen, på gott och ont.
I hennes internationella nätverk ingick utöver sådana som Huxley och Haeckel också den österrikiske poeten Rainer Maria Rilke och den judiske filosofen Martin Buber. Den svenska vänkretsen omfattade bland andra författarna Victoria Benedictsson och Heidenstam, konstnärerna Richard Berg och Prins Eugen, religionshistorikern och ärkebiskopen Nathan Söderblom och länge också August Strindberg, innan de två blev bittra fiender.
Hennes främste kritiker var filosofen Vitalis Norström, en konservativ tänkare som kraftfullt motsatte sig socialdarwinismen och försöken att skapa politiska system och moraluppfattningar utifrån naturvetenskap och biologi i strid med äldre antika och kristna värderingar. Han uppfattade att Key företrädde ett kulturradikalt projekt som bidrog till det moderna samhällets kväsande av människans frihet till förmån för kollektivet, mekaniken och själlöshet. En inte helt rättvis kritik då Keys tänkande snarare i romantikens anda är organiskt och naturidealistiskt inriktat än teknikbejakande och masskulturvurmande.
Hon slog sig 1912 ner vid Omberg och byggde där Strand, ett hus i enlighet med den jugendstil som omfattade de estetiska ideal hon förordade för ett skönt hem. Key var influerad av den brittiska Arts and Crafts-rörelsen vars tänkare som konstnären och designern William Morris hävdade människans rätt att få leva omgiven av grönska och skönhet i kontrast mot industrialismens likriktning, nedsmutsning och förfulning. Medeltidens organiska enhetskultur idealiserades och ställdes mot det moderna konkurrenssamhällets splittrande atomisering. Key var på samma vis emot slit- och slängekonomin och intresserade sig för klädernas betydelse, i synnerhet kvinnornas rätt till praktiska och funktionella kläder.
Keys inflytande kan spåras direkt i pedagogen Maria Montessoris pedagogik och i Selma Lagerlöfs och Elin Wägners författarskap. Bortsett från Strand i Omberg, har hon lämnat fysiska minnesmärken efter sig, som biblioteken i Västra Tollstad skola i Ödeshög, Keyhuset på Campus Valla, Ellen Key-skolan i Västervik eller för den Ellen Keys Park på Östermalm i Stockholm.
Ännu har hon inte gått samma orättvisa öde till mötes som exempelvis de liberala och feministiska vetenskapsmännen Anders och Gustav Retzius vars minne nu raderas från det fysiska rummet på Karolinska Institutet, den institution de själva finansierade och byggde upp för fri naturvetenskaplig och medicinsk forskning i Sverige, på grund av deras studier inom fysiologisk antropologi (skallmätning) på 1800-talet. Ingen av dem ville se en radikal folkförädling av det brutala slag som Key förordade.