David Lynch med Isabella Rossellini på Cannesfestivalen 1990 där han fick guldpalmen för sin film "Wild at heart".
Amerika, 1950-tal. Det är kväll i det idylliska villaområdet. David Lynch, som är i sjuårsåldern, är ute och leker med en kamrat. Ur mörkret uppenbarar sig plötsligt en naken, förvirrad kvinna. Vuxna rusar till och tar hand om henne. Lille David ser på och försöker förstå.
Han har återberättat episoden i flera intervjuer, och använde scenen i "Blue velvet" med Isabella Rosselini i rollen som kvinnan.
– Jag lärde mig att precis under ytan finns en annan värld, och ännu fler världar om du gräver djupare. Jag visste det som barn men jag hade inga bevis. Det var bara en känsla, berättar han i boken "Lynch on Lynch".
David Lynch föddes 1946. På torsdagen kom beskedet att han avlidit, 78 år gammal. Han stod med ett ben i den lyckliga helylle-amerikanska efterkrigstiden och ett ben i en mer europeisk konstnärskultur. Han hade nog mer gemensamt med Hilma af Klint, den svenska konstpionjären som fick sina motiv från andevärlden, än generationskamrater som Lucas och Spielberg.
Dokumentärfilmen "David Lynch – the art life" från 2016 skildrar en man som målar, målar och målar (och röker cigaretter). Det var så det började. Unge Lynch skulle bli konstnär och arbetade med måleri, skulptur och kollage men ville lägga till en ytterligare dimension. Hans första försök med film handlade om att tillföra rörelse till konstverken.
1977 blev det, efter många års arbete, premiär för hans första långfilm: "Eraserhead". En surrealistisk, svartvit berättelse om ett ungt par som får ett väldigt annorlunda och hjälpbehövande barn. (Ett råd: om du väntar barn, eller just fått barn, eller planerar att skaffa barn, ska du absolut INTE se "Eraserhead".) Där gav Lynch sina första glimtar av en annan okänd värld.
"Eraserhead" blev en kultfilm och Lynch fick i uppdrag att regissera "Elefantmannen" (1980) som blev en framgång. Nästa erbjudande kom från George Lucas som ville att Lynch skulle regissera "Jedins återkomst". (Ja, tanken svindlar – hur skulle det ha blivit?)
David Lynch tillsammans med Kyle MacLachlan som spelade Agent Cooper i samband med lanseringen av tredje säsongen av "Twin peaks" 2017.
Lynch tackade nej men nappade på att göra film av Frank Herberts science fiction-roman "Dune". Resultatet blev en flopp, men nykomlingen Kyle MacLachlan var ett fynd i huvudrollen. Han blev David Lynchs alter ego i "Blue velvet" (1986) och spelade sedan den korrekte men excentriske FBI-agenten Dale Cooper i tv-serien "Twin peaks".
På sociala medier tackar Kyle MacLachlan sin bortgångne mentor för allt: "Hela min karriär och mitt liv står i skuld till hans vision". Han beskriver Lynch som "en gåtfull och intuitiv man med en ocean av kreativitet inom sig. Han var i kontakt med något vi andra bara kunde önska om att nå".
"Twin Peaks": Sherilyn Fenn som Audrey Horne och Kyle MacLachlan som special agent Dale Cooper.
"Twin peaks" blev David Lynchs genombrott och publikens introduktion till den mystiska dimension som först antytts i "Eraserhead". I tredje avsnittet har Agent Cooper en dröm där han kommer i kontakt med en annan, okänd värld och Laura Palmer viskar mördarens namn i hans öra. När han vaknar minns han allt – utom namnet. "Min dröm är en kod som väntar på att lösas. Knäck koden och lös brottet", sade Cooper.
Sanndrömmar är ett viktigt tema i Herberts böcker om "Dune", det är möjligt att Lynch fick med sig det därifrån. Själv bejakade han dagdrömmar och intuition. Han ägnade sig åt transcendental meditation och beskrev i boken "Catching the big fish" hur det hjälpte honom att komma i kontakt med större, djupare idéer.
Han lät gärna intuitionen styra. När pilotavsnittet av "Twin peaks" spelades in och man höll på att ställa i ordning scenografin i familjen Palmers hem råkade en i personalen bli instängd mellan möblerna så han inte kunde gå ut ur bild. Det var Frank Silva, en man med långt, grått hår och intensiv blick. Lynch tittade på honom och fick ett infall: Frank skulle vara med i bild. Frank blev den mystiske "killer Bob".
Naomi Watts och Elena Harding i "Mulholland drive" (2001).
"Lost highway", "Mulholland drive", "Inland empire" och återkomsten till Twin peaks 2017 blev alltmer mardrömslika. Realistiska på ytan, men bakom röda draperier väntar alltid något annat. Man kan återkomma till dem gång på gång och knäcka nya delar av koden utan att hitta hela vägen in. Först nyligen insåg jag att Laura Palmer och Ronette Pulaski från Twin Peaks är med i en scen i "Mulholland drive".
Som alla unika konstnärer hade David Lynch sina rötter. Embryon till hans filmer finns i Hitchcocks "Vertigo", Werner Herzogs filmer, Bergmans "Tystnaden" och "Persona" – och framför allt "Trollkarlen från Oz", vilket avhandlas i dokumentären "Lynch/Oz".
Men en unik visionär i Hollywood var han ändå. Den här världen får färre dimensioner utan honom.