Biobesöken blir färre och de stora framgångarna blir färre, men kvaliteten och bredden blir inte nödvändigtvis sämre för det. Själv såg jag 65 filmer på bio under året, plus en handfull som bara släpptes på strömningstjänster. Här är tio filmer som visades 2023 och jag kommer att minnas.
"Paradiset brinner"
Tre unga systrar lever ett fritt liv utan föräldrar i en sliten förort. Helst ville regissören Mika Gustafson spela in sin poetiska film i Ryd eller Lambohov, men så blev det nu inte. Men bra blev det. Efter att ha vunnit priser i Venedig och London kom Mika hem till Linköping för att träffa premiärpubliken i Filmstadens minsta salong. I januari kan "Paradiset brinner" vinna tre guldbaggar.
"The Fabelmans"
Steven Spielberg skriver sin självbiografi: om en uppfinningsrik pojke som filmar allt med sin kamera, från modelljärnväg till mobbare, och om en känslig mamma som hamnar på efterkälken när efterkrigstidens rekordår sveper iväg familjen till Kalifornien. Extra plus för David Lynch i en minnesvärd biroll!
"Den tysta flickan"
En undanskuffad och hunsad lillasyster skickas bort till en annan del av Irland över sommaren. Hos den barnlösa mostern och hennes man får hon växa, synas, höras och uppleva kärlek och omtanke. Men när höstterminen börjar är det dags att återvända – i en av de mest gastkramande slutscener jag sett.
"De åtta bergen"
Två barndomsvänner bygger ett hus på en alptopp i norra Italien, i en lång, fin berättelse om vänskap, komplicerade fadersrelationer och en ständig längtan till högre berg. Att filmen är gjord i gammaldags normalformat, med nästan kvadratiska bilder, förstärker känslan av svindel.
"Fritt fall"
Från ett hus på en annan alptopp faller en man och dör. Hoppade han? Blev han knuffad av sin hustru? Helt klart är att Justine Triets film som vann guldpalmen i Cannes i somras har årets mest intrikata intrig. Det är en rättegångsthriller med fokus på relationerna mellan den döde mannen, den misstänkta kvinnan och deras blinde son som hör vad han vill och som ser allt de vuxna missar.
"Priscilla"
Sofia Coppola återkommer gärna till instängda kvinnor i sina filmer: från systrarna i "Virgin suicides" till Marie Antoinette och regissörshustrun på hotellet i "Lost in translation". Nu har turen kommit till Priscilla, tonårsflickan som mötte världens största rockstjärna och blev Mrs Presley, dömd att sitta på Graceland och vänta. En mycket vacker pendang till Baz Luhrmanns lustfyllda porträtt av Elvis, som kom 2022.
"Jeanne du Barry"
Ett intimt drama i storslagen förpackning om 1700-talets Paris. Den bildade och belästa Jeanne blir inte bara kungens kurtisan, hon blir dessutom hans bästa vän. Franska filmskaparen Maïwenn skriver manus, regisserar och ger huvudrollen till sig själv. Rollen som kung Ludvig XV ger hon till Johnny Depp. Båda är fantastiska, liksom kostymerna, perukerna och Versaille.
"Miraklet i Gullspång"
Två norska systrar möter en kvinna som ser ut precis som deras syster...men hon dog ju 1988. De kontaktar dokumentärfilmaren Maria Fredriksson som dras in i en komplicerad väv av försvunna tvillingar, osannolika DNA-svar, vidskepelse och outredda dödsfall. När filmen är slut (jo, det är faktiskt en dokumentär) är de olösta mysterierna ännu fler än när den började.
"Barbie"
Hur sjutton fick indieregissören Greta Gerwig och hennes Bergmaninfluerade pojkvän Noah Baumbach uppdraget att göra filmen om en av världens mest kända leksaker? Och vem skulle se den? Svar: alla. Det blev annorlunda, det blev bra och det blev succé.
När det känns som om världen håller på att tas över av kvinnohatande, konservativa bakåtsträvare är det fint att veta att Gerwigs ironiska, feministiska komedi är årets mest sedda film och världens mest framgångsrika film regisserad av en kvinna, någonsin.
"Oppenheimer"
Samma dag som "Barbie" hade premiär kom filmen om atombombens fader. De slog inte ut varandra, i stället sporrade dessa två helt olika kvalitetsfilmer folk att gå på bio igen. Christopher Nolan berättar noggrant och passionerat om forskaren, hans hustru, älskarinnan, lärarna, medhjälparna, fienderna och Einstein. Och Ludwig Göransson från Linköping tonsätter allt med säker hand och genialitet.
"Barbie" var årets största film men "Oppenheimer" var den bästa, om ni frågar mig.