Det börjar med orden. I Berlin rör sig änglar bland människorna, lyssnar på deras tankar, känslor, oro. Deras inre monologer bildar en böljande, flödande poesi, tillsammans med de svartvita bilderna från den delade staden.
Änglarna kan trösta med sin närvaro, men inte till fullo uppleva vad det är att vara människa. Men en av dem förälskar sig i en ung kvinna som uppträder som trapetsartist på cirkus, och för hennes skull vågar han ta språnget från odödligheten.
"Himmel över Berlin" från 1987, i regi av Wim Wenders, är en klassiker värd att återvända till. Genom filmen löper Peter Handkes dikt om barnet – den med omkvädet "Als das Kind Kind war" – som ett ledmotiv, ett mantra.
Filmen börjar med orden, men inspelningen började utan manus. I kommentarsspåret på den engelska dvd-utgåvan berättar Wenders att han återvände till Europa efter åtta år i Amerika för att han älskade Berlin:
"Jag ville verkligen bo i Berlin. Det var som en egen planet på den tiden, det var fortfarande en ö."
Han hade kört fast i förarbetet med "Until the end of the world" och behövde starta ett nytt projekt för att hans lilla produktionsbolag, Road movies, inte skulle gå omkull. "Jag gick runt i staden och letade efter en berättelse, jag ville att Berlin skulle föreslå en berättelse."
"Jag ringde min vän Peter Handke och sade att jag ska göra en film här i Berlin, väldigt spontant, och Peter sade: jag kommer inte att hjälpa dig, Det sista jag vill göra just nu är att skriva ett filmmanus."
Men när Wim Wenders berättat om sin idé med ängeln som vill bli mänsklig svarade Peter Handke: "Ge mig tio scener, så skriver jag dialogen till de tio scenerna."
När inspelningarna började var manuset fortfarande inte klart. Men filmfotografen Henri Alekan var så engagerad att Wim Wenders kunde improvisera med hans svartvita foto, skådespelarna, två dialoger av Handke – och Berlin.
Inget Wenders har gjort efteråt har nått samma höjder, särskilt inte den bleka uppföljaren "Faraway, so close" (1993).
I höst är det 30 år sedan Berlinmuren föll och staden slutade vara en unik ö.
Bruno Ganz som spelade ängeln dog i februari. Han blev mest känd för sin roll som Hitler i "Undergången" (2004). Peter Handke verkar just nu vara avskydd av alla utom Svenska Akademien. Och rocksångaren Nick Cave, som jag följt sedan han gjorde entré i slutet av "Himmel över Berlin", är aktuell med albumet "Ghosteen". Det är nog hans bästa skiva.