Pojken bredvid mig är högst sju år gammal. Flickan till höger om honom kan vara ännu yngre. De är så fullastade med popcorn och läsk att de inte kan ta av sig sina jackor. ”Nu ska jag gå”, meddelar mannen som följt dem in i biografen, och börjar tränga sig förbi mig.
”Pappa, vänta”, säger pojken bredvid mig. Mannen böjer sig ner, och får en puss på kinden. Sedan går han, och lämnar barnen ensamma.
De är nog yngst i salongen, och jag är troligen äldst. De flesta i publiken är flickor i åldern elva till femton år. Min dotter är en av dem. Hon har läst mysrysaren ”Rum 213” av Ingelin Angerborn, och nu är vi båda nyfikna på filmatiseringen.
Filmen har elvaårsgräns. Det innebär att barn från sju års ålder får se den – i en vuxens sällskap. Det innebär inte att pappor ska parkera sina barn på bio och gå.
Och ”Rum 213” är lite läskig, precis som den ska vara. Vad spelar det för roll om man är sju år eller femtio när en vitklädd gestalt öppnar en dörr mitt i natten? Jag blir iskall av fasa, och bredvid mig blir det oroligt. Popcornen är utspillda. Den lilla pojken tar fram en telefon och försöker messa. Både han och flickan går ut, men kommer in igen.
”Vi tycker att fler vuxna ska se på film tillsammans med sina barn”, sade kulturministerns pressekreterare när regeringen föreslog att 15-årsgränsen på bio ska luckras upp. Nu är revolutionen genomförd. Sedan 1 mars får barn från elva år se barnförbjuden film i vuxens sällskap.
Man kan, om man vill, se det som en seger över det gamla förmyndarsamhället. Den svenska staten som barnförbjöd ”Rymdimperiet slår tillbaka” när jag var 14 år överlåter nu åt oss föräldrar att själva avgöra vad våra barn tål att se på bio.
Det är en vacker tanke, och jag applåderar den – med försiktighet. Min 16-årige son är mer rakt på sak:
– Om jag hade sett ”The Conjuring” på bio när jag var elva år skulle jag varit helt förstörd, säger han.
– Men regeringen påpekar att barn kan ändå se vad som helst på tv, invänder jag.
– Men det är skillnad. I mörkret på bio kommer man inte undan, säger han som sett det mesta, från Tintin till Tarantino, men alltid i sin fars sällskap och inte förrän han varit redo för det.
Han är lika skeptisk till den nya regeln som barnombudsmannen var i sitt remissvar. Men inga filmer är undantagna.
Nu ligger ansvaret på föräldrarna. Om du vill ta med din elvaåring och se sexlekarna i "Fifty shades darker" eller de blodiga slagsmålen i "Logan" är det fritt fram. Jag kan bara hoppas att du väljer film med omsorg. Och att du inte går in och lämnar ditt barn i biosalongen och går därifrån.