Stadsporträtt: "Perfect days" och "Passage".
Porträtt av städer
"Perfect days" är ett kärleksporträtt av Tokyo. Varje morgon petar Hirayama in en kassett med Lou Reed eller Patti Smith i bilstereon i sin lilla skåpbil och ger sig ut på sin resa genom den japanska huvudstaden. Vädrets skiftningar, små slumpvisa möten med människor och det väl utförda arbetet fyller den tystlåtne toalettstädarens dagar med mening och lycka, och det smittar av sig på publiken. Wim Wenders har gjort sin mest magiska film sedan "Himmel över Berlin" 1987.
"Passage" tecknar ett lika förälskat porträtt av Istanbul. Dit kommer Lia från Georgien tillsammans med en ung slarver på jakt efter sitt försvunna syskonbarn. Svenskgeorgiske regissören Levan Akin som gjorde "And then we danced" berättar om stadens infödda och nykomlingar, gatubarn och transpersoner i årets bästa svenska film.
Bildningsresor: "Poor things" och "The holdovers"
Bildningsresor
"Poor things" är en saga som får det mesta att blekna. Vetenskapsmannen som kallas Gud och ser ut som Frankensteins monster skapar Bella (Emma Stone) av en vuxen kvinnas kropp och ett spädbarns hjärna, men hon rymmer och upptäcker världen och sin sexualitet på egen hand. Färgglatt och galet av Yorgos Lanthimos, som återkom ett halvår senare med helt annorlunda "Kinds of kindness".
"The holdovers" är mer jordnära. Paul Giamatti ("Sideways", "Billions") är expert på att spela förlorare med hjärtat på rätt ställe. Här är han den kufige läraren som blir kvar på internatskolan över julen 1970 tillsammans med en ensam elev och kokerskan som nyss förlorat sin son i Vietnamkriget. Tillsammans gör de en livsavgörande exkursion till Boston i en varm och annorlunda julfilm om kantstötta människor.
Sex: "Challengers" och "Anora".
Sex
"Challengers" utspelar sig på tennisplaner men det är inte en film om tennis. Det är en film om sex. När supertalangen Tashi gör entré förvandlas kompisarna Art och Patrick till rivaler. Deras matcher är metaforer för dueller och en fullkomligt elektrisk Zendaya gör Tashi till en äkta femme fatale.
"Anora" exponerar nakna kroppar redan i förtexterna, men det är inte en film om sex. Det är en film om klassklyftor. Mikey Madison spelar en prostituerad tjej i New York som lär känna en ung, rysk slarver med gott om pengar. Ett spontant äktenskap leder till en konflikt med hans pappa oligarken och dennes fumliga hejdukar. Det blir oväntat roligt.
Rymdresor: "Fly me to the moon" och "Alien: Romulus".
Rymdresor
Scarlett Johansson spelar PR-tjejen som ska ge Nasas månresa 1969 luft under vingarna i "Fly me to the moon" – en gammaldags hederlig romantisk komedi som tar ett nytt grepp på myten om den fejkade månlandningen.
Cailee Spaeny spelar flickan som vuxit upp i en gruvkoloni och aldrig sett solen innan hon hamnar på en rymdstation fylld av välbekanta monster i "Alien: Romulus" – den första Alien-filmen sedan "Aliens" (1986) som inte är en besvikelse.
Uppföljarna: "Dune part two" och "Joker: Folie à deux".
Underkända uppföljare
"Dune part two" är om möjligt ännu mer stramt stilfull än första delen. Men Denis Villeneuve begår ett brott mot Frank Herberts bok när han stryker frälsaren Pauls superbegåvade lillasyster ur slutstriden. David Lynchs misslyckade version från 1984 gjorde i alla fall rätt på den punkten.
"Joker" (2019) var en galen, rebellisk tragedi som gjorde publiken euforisk. "Joker: Folie à deux" är ett rättegångsdrama med musikalinslag som till slut sviker alla sina löften och gör publiken ledsen.
Framtidsvisioner: "Kingdom of the planet of the apes" och "Civil war".
Amerikansk framtid
"Kingdom of the planet of the apes" utspelar sig hundratals år efter apornas uppror. Chimpansen Caesar är nu en mytisk frälsargestalt och människorna sällsynta. Men bitar av deras teknologi finns kvar, och vållar strid i den här överraskande pigga uppföljaren. Så här ska bra sci-fi och fantasy vara: lika delar mytologi, äventyr och fulländad filmteknik (ja, aporna är animerade).
"Civil war" är en mer närliggande och övertygande skildring av ett USA där polariseringen kokat över och inbördeskriget rasar. Kirsten Dunst imponerar i rollen som den desillusionerade pressfotografen Lee. (Namnet är för övrigt är en hyllning till Andra världskrigs-fotografen Lee Miller som även förärades sin egen film: "Lee", med Kate Winslet).
Tysk 1900-talshistoria: "Stella. Ett liv." och "The zone of interest".
Tysk historia
När tyskar gör film om sitt 1900-tal har de en ocean att ösa ur. "Stella. Ett liv" berättar den sanna historien om en judinna som tack vare sina blonda lockar gick under radarn i Berlin i början av 40-talet – tills hon utnyttjades för att avslöja andra judar. Det krävdes en resa till Cnema i Norrköping för att få se den.
"The zone of interest" berättar om familjen Höss liv vid samma tid. Pappa Rudolf har nära till jobbet. Auschwitz, där han är kommendant, ligger vägg i vägg med trädgården där hans fru och barn umgås medan röken bolmar från krematorierna på andra sidan muren. En stillsam bild av helvetet.
Moderna monster: "The substance" och "A different man".
Moderna monster
"The substance" berättar om en medelålders stjärna (Demi Moore) som köper en mystisk medicin. Den låter henne återfödas som perfekt ung kvinna (Margaret Qualley) varannan vecka – tills allt går snett. Coralie Fargeats saga är blodig, grotesk, galen, feministisk och väldigt rolig.
"A different man" berättar om Edward, en man med deformerat ansikte (Sebastian Stan) som får testa en mystisk medicin. Med nytt ansikte kan han börja ett nytt liv, men när hans före detta granne skriver en pjäs om den deformerade mannen vill Edward spela huvudrollen. (Sebastian Stan spelade dessutom Donald Trump i "The apprentice".)
Ensamma hjältar: "Horizon" och "Så länge hjärtat slår".
Ensamma hjältar
Kevin Costner dammade av vilda västern i storslagna "Horizon: an american saga" som fick premiär i juni och utlovade en uppföljare redan i augusti. Men publiken missade denna pärla och fortsättningen är uppskjuten.
Bianca Kronlöf spelar undersköterskan som slog larm om hur dålig hjälp de äldre fick under pandemin i "Så länge hjärtat slår". Sakligt men starkt berättat av Ella Lemhagen – och en kort tid efter premiären fick verklighetens undersköterska rätt i Högsta domstolen.
Svenska roadmovies: "Det kunde varit vi" och "Den sista resan".
Svenska roadmovies
I "Det kunde varit vi" gör Glada Hudikteaterns stjärnor en resa på jakt efter Sveriges skamliga förflutna, till platserna där funktionshindrade spärrades in och utsattes för experiment. Det blir känslosamt, viktigt och – i sällskap med Ida Johansson och Emma Örtlund – väldigt roligt.
I "Den sista resan" släpar Filip & Fredrik iväg Filips skraltiga pappa till franska Rivieran en sista gång. Samtidigt drog de storpublik till de krisande biograferna och det ska de ha all heder för.