Guldbaggegalan lockar allt färre tittare, hade TT den goda smaken att avslöja några timmar innan årets gala skulle dra igång. Strax efter klockan åtta i måndags kväll var galan nära att tappa även den här trogna och intresserade tittaren.
Varför måste allt bli buskis så fort programledaren öppnar munnen? Det är så pinsamt att man bara vill fly. Uppdraget att leda Guldbaggegalan vandrar runt mellan olika kändisar, som gör en mer eller mindre pinsam insats. Manuset författas i regel av professionella "humorister" som tycks hata film – i år verkar det ha tillkommit i uppehållsrummet på en högstadieskola. Att bara såga årets värd, Gina Dirawi, vore orättvist – hon har redan utstått en rasistisk hatstorm efter sitt jobb som julvärd 2015 – men nästa år kanske SVT skulle överväga att gå i Oscarsgalans spår och helt enkelt köra utan programledare?
Men det pubertala flamset är bara ett skäl att skippa Guldbaggegalan, det största problemet torde vara att de nominerade filmerna är så långt ifrån publiken. Kände du till "Clara Sola" som vann fem baggar, inklusive priserna för bästa film, manus och regi? I så fall är du troligen väldigt filmintresserad.
Det svensk-costa ricanska dramat hade premiär 26 november, till jubel och applåder. ”Clara Sola är en fullödig berättelse, en ond men vacker vuxensaga som får ett surrealistiskt slut. Bildpoesin är med ända in i det översinnliga", skrev vår recensent Susanne Sigroth-Lambe. Övriga recensenter var lika hänförda.
Men biograferna var i vanlig ordning ointresserade. Cnema i Norrköping visade den förstås, men det är först nu Filmstaden och Svenska bio har vaknat och kommande vecka kan man se "Clara Sola" i Motala, Västervik och till och med staden med Sveriges sämsta filmutbud i förhållande till sin folkmängd: Linköping.
Det är dock inte bara biografkedjornas fel att det är svårt att se de svenska filmerna som sticker ut: publiken måste också vakna till liv och gå på bio när de har chansen – och filmerna måste vara sevärda.
Två typexempel finns bland filmerna som hade chans att vinna guldbaggar i måndags: "Tigrar", om den unga fotbollstalangen som går direkt från gymnasiet i Sverige till ett proffskontrakt i Italien, och "Pleasure" om tjejen som åker till Los Angeles för att bli porrstjärna.
Båda filmerna handlar om ämnen som brukar väcka visst intresse, åtminstone bland män. Båda handlar om svenska ungdomar som åker till främmande land, går igenom en skärseld och vänder hem igen. Båda hade fantastiska huvudrollsinnehavare: Sofia Kappel fick en mycket välförtjänt guldbagge för "Pleasure" och Erik Enge kunde gott ha fått en också.
Båda filmerna består till stor del av stumma bilder på sina tigande huvudfigurers plågade ansikten. Det är mycket tristess, väntan och tråkiga fester både i fotbollens Milano och porrens L A, och det blir ganska trist i biosalongen också.
Typiskt nog var ingen av dem nominerad till priset för bästa manus. I den kategorin stod vinnaren "Clara Sola" mot Viaplay-komedin "Suedi", en dokumentärfilm och en animerad barnfilm. Och Nathalie Álvarez Mesén, som fick baggen för sitt manus, antydde i sitt tal att svensk film hade en bit kvar på det området.
På samma gala fick Suzanne Osten en välförtjänt hedersbagge för sina samlade verk. Hon avslöjade i sitt tal att hon skrivit ett manus om Ingmar Bergman. Ge henne full finansiering och ett startdatum för inspelning, snarast!