Kathleen Kennedy hade producerat en lång rad succéer, inklusive de flesta av Steven Spielbergs filmer, när George Lucas erbjöd henne ett nytt jobb. 2012 tog hon över som vd för Lucasfilm.
Samma höst offentliggjordes affären: Walt Disney köpte George Lucas livsverk, inklusive rättigheterna till Star Wars, för fyra miljarder dollar. Genast började arbetet med nya kapitel i den nedlagda rymdsagan, och därmed började också problemen.
Oscarsbelönade Michael Arndt (som skrev ”Little miss sunshine” 2006) fick uppdraget att skriva manus till ”Star wars episod VII”. Det gick för långsamt. I oktober 2013 lyfte Kathleen Kennedy bort honom, och gav uppdraget till Star Wars-veteranen Lawrence Kasdan (som skrev "Rymdimperiet slår tillbaka" och "Jedins återkomst" innan han började göra egna filmer) och regissören JJ Abrams i stället.
I december 2015 hade filmen, nu med titeln ”Star Wars: the force awakens”, premiär och en hel värld av oroliga och skeptiska Star Wars-fans tog den till sina hjärtan.
Då hade arbetet redan börjat med den första spin off-filmen, ”Rogue one”. Sommaren 2016, medan fansen tittade på trailern där Felicity Jones haltade rakt mot ett fientligt skepp, beordrade Kathleen Kennedy att filmens slutstrid skulle göras om och en fjärde manusförfattare kopplades in.
Låter det som typiskt illasinnat Hollywood-maskineri? Som om regissörens vision går förlorad? Alla varningstecken fanns där. Men när ”Rogue one” hade premiär 14 december 2016 hyllades filmen av kritiker och publik, och blev årets största kommersiella framgång i USA – på bara två veckor.
Då dog Carrie Fisher. Den 60-åriga skådespelaren som spelade prinsessan Leia hade nyligen avslutat inspelningen av den åttonde episoden, ”Star Wars; the last jedi”. Förmodligen skulle Leia spela en viktig roll även i episod nio. Nu hade Lucasfilm förlorat en av sina viktigaste stjärnor. Att en datoranimerad, ung Leia förekom i slutet av ”Rogue one” ledde dessutom till en illasinnad ryktesspridning som tvingade Kathleen Kennedy att gå ut och dementera: nej, Carrie Fisher skulle inte ersättas med en digital kopia.
Sommaren 2017 kom nästa grundstötning. Regissörerna Phil Lord och Christopher Millersom arbetade med nästa spin off-projekt, om en ung Han Solo, struntade i manuset de fått av Lawrence Kasdan och improviserade hej vilt. Kennedy kickade dem, och anställde i stället den betydligt mer erfarne Ron Howard.
Strax därpå var det dags igen. Lucasfilm rapporterade om ”kreativa meningsskiljaktigheter” med Colin Trevorrow, som skulle skriva och regissera episod nio. Trevorrow åkte ut, och tillbaka kom JJ Abrams, som gjort ”The force awakens”.
Man inser att någon som Kathleen Kennedy hade behövts långt tidigare. George Lucas var i praktiken en auteur, som skrev och regisserade och dessutom ägde hela firman. Det hade varit bra om någon bjudit honom motstånd när han gjorde episod I, innan den blev en besvikelse för så många fans.
13 december kommer ”The last jedi” regisserad av Rian Johnson, den enda av produktionerna som sluppit problem. Jag vet inte hur Kathleen Kennedy sover inför den prestigeladdade premiären, men jag som älskat Star Wars i 40 år är tryggt förvissad om att hon lyckats med den här också.
Fotnot: Fredrik Kylberg filmspanar varannan vecka. Mejla gärna till fredrik.kylberg@ostgotamedia.se