Just nu befinner vi oss i den ljuva tid när biograferna är fulla av potentiella Oscarsvinnare.
Alla de nominerade är segrare så länge inga priser är utdelade, och ingen är förlorare – utom Karla Sofía Gascón. Transkvinnan som spelar huvudrollen i gangstermusikalen "Emilia Pérez" utsåg jag till vinnare redan när nomineringarna kom, men sedan dess har hennes gamla rasistiska inlägg på sociala medier flutit upp till ytan och nu är hon ute i kylan.
Därmed är det mer spännande vem som ska få priset för bästa kvinnliga huvudroll. Det är många som skulle vara välförtjänta vinnare, många fler än de fem nominerade.
I år står det mellan Cynthia Erivo som spelar den grönhyade häxan Elphaba i musikalen "Wicked", 62-åriga Demi Moore som offrar allt för att bli ung och vacker på nytt i satiriska skräckfilmen "The substance", Mikey Madison som spelar utsatt eskortflicka i "Anora", Fernanda Torres i brasilianska "I'm still here" – och Karla Sofía Gascón.
Andra som lika gärna kunde varit nominerade är Nicole Kidman som äventyrlig vd i bioaktuella "Babygirl", eller Angelina Jolie som gör en magnifik insats som operadivan Maria Callas i "Maria", eller Kate Winslet som hårdhudad pressfotograf i "Lee".
På den manliga sidan är det enklare. Det skulle förstås vara kul om Marvelstjärnan Sebastian Stan fick priset för sitt porträtt av Donald Trump i "The apprentice", men det troligaste är att priset går till Adrien Brody som spelar Förintelse-överlevare för andra gången.
2003 vann Brody sin första Oscar för "The pianist". Nu är han aktuell i "Brutalisten" där han spelar ungraren Laszlo Toth som utbildats vid Bauhaus och överlevt Buchenwald. Han söker friheten i USA efter kriget men han kommer aldrig undan sitt förflutna. "De vill inte ha oss här", klagar han för sin hustru, ypperligt spelad av Felicity Jones.
"Brutalisten" är en helaftonsfilm med paus, den är lång men inte pompös, och bra utan att lyckas golva mig. För- och eftertexterna i konstruktivistisk stil är dock de vackraste jag någonsin sett. Och en varning är på plats: som titeln antyder är Laszlo arkitekt i den brutalistiska skolan. Om du är rädd för modern arkitektur och tycker att alla hus ska se ut som Katthult kan vissa scener upplevas som skrämmande.
Förintelsen kastar sin skugga även över "A real pain". Två judiska kusiner färdas från USA till Polen för att se var farmor växte upp och gå i spåren av de släktingar som inte överlevde. Jesse Eisenberg både regisserar och spelar den ene kusinen, och är Oscarsnominerad för sitt manus, men hamnar ständigt i skuggan av Kieran Culkin som spelar den jobbiga kusinen och kan håva in en Oscar för bästa manliga biroll.
Det priset skulle jag dock vilja ge till Yura Borisov i "Anora". Han gör i princip samma roll som i finska "Kupé nr. 6" (2021). Han ser oerhört rysk ut och är fenomenal på att spela bufflig tölp som visar oanade djup. I "Anora" är han en av hantlangarna som kallas in för att skilja oligarkens slarvige son från den unga, prostituerade amerikanska han nyss gift sig med.
"Anora" är bra, men är den värd Oscar för bästa film? När Påven blev krasslig härom dagen påmindes jag om hur bra "Konklaven" är, om jakten på en ny, värdig påve. Den är också nominerad.
Några av de tävlande filmerna har inte visats i Sverige än, och "A complete unknown", om Bob Dylans genombrott, och svenskdanska "Flickan med nålen" har premiär först denna vecka.
Det är, som sagt, en bra tid för biobesök. Oscarsgalan hålls natten till 3 mars.