Varje framtidsvision säger mer om den tid då den skapades än om den tid den ska skildra. Tv-serien ”Star trek” föddes 1966 och förblev slätkammad och prydlig för all framtid, som en sista suck från den gamla världen innan Beatles, hippies och Vietnam förändrade allt.
”Clockwork orange” från 1971 sägs vara ett mästerverk. När jag såg den 1987 var filmen 16 år gammal och såg bara ut som gammalt fult 70-tal i mina ögon.
”Blade runner” kom när ett utseendefixerat 80-tal precis vaknat, sett sig i spegeln och förälskat sig i sig själv. Det rufsiga och rebelliska 70-talet var över. 80-talet var besatt av yta och image, och kanske är det paradoxalt nog därför som ”Blade runner” har överlevt.
Det första intrycket av ”Blade runner” är nämligen den omsorgsfullt skildrade miljön: ett överbefolkat, överbelamrat och smutsigt Los Angeles 2019, dränkt i regn, rök, mörker och neon. Det är en framtidsvision som fortfarande ser visionär och fascinerande ut, trots att tiden snart hunnit i kapp.
När filmen hade premiär 1982 var det få som förstod sig på den. Den var för långsam, filosofisk och poetisk. Men tack vare filmens utseende återvände publiken gång på gång till ”Blade runner”, och statusen som klassiker och kultfilm växte.
Nu är vi snart framme vid 2019 och "Blade runner" börjar bli gammal. Vi har inga avancerade, människolika robotar. Vi har inga tidningar i broadsheetformat, vi har inga telefonkiosker och vi röker inte cigaretter i kontor och barer. Men vi har, otroligt nog, snart en fortsättning: ”Blade runner 2049”, som får premiär 5 oktober.
Den får svårt att hävda sig mot originalet. I trailern ser år 2049 för rent och fint ut, och det regnar för lite. Helgjutna framtidsstäder är vardagsmat på bio i dag, tack vare den digitala tekniken.
Det som ändå talar till filmen fördel är att Hampton Fancher, som omvandlade Philip K Dicks roman "Do androids dream of electric sheep" till den första filmen, skrivit den nya filmens manus. Och regissör är Denis Villeneuve, som gjorde intrika och fascinerande "Arrival" (2016).
Jag som föddes samma år som ”Star trek” var 16 år när ”Blade runner” kom. Den drabbade mig med total kraft. 35 år senare är den fortfarande en av mina favoritfilmer.
Nu är min son 16 år. Det är inte troligt att "Blade runner 2049" blir filmen som förändrar hans liv. ”Den är dead on arrival”, säger han, vilket är youtubiska och betyder att projektet är dödfött.
Det är med stor skepsis, men mycket stort intresse, vi går för att se "Blade runner 2049".
Fredrik Kylberg filmspanar varannan vecka. Mejla gärna till fredrik.kylberg@ostgotamedia.se