Martin Scorsese, 77 år, satte igång en debatt under hösten. Regissören bakom filmer som "Taxi driver" (1976) hävdade att superhjältefilmerna inte var riktiga filmer. "Jag har försökt att titta på dem", hävdade han och jämförde dem med "amusement park rides", åkattraktioner på nöjesfält.
Orättvist påhopp, tyckte en lång rad regissörer, skådespelare och fans. Och visst kan man undra vilken film Scorsese hade försökt se: ett mörkt mästerverk som "The dark knight" eller tramsiga "Thor: Ragnarök"? Men vad Scorsese ville ha sagt var att superhjältar och andra spektakel trängde undan andra filmer från biograferna.
Hans eget projekt, "The irishman", ville bara strömningstjänsten Netflix finansiera, och därmed fick filmen premiär där i stället för på bio. Så förstärktes de senaste årens utveckling: vill du se kvalitetsfilm ska du stanna hemma.
Själv vill jag ha både dialogdrivet drama och äventyr, och ser ingen motsättning i det. 73 filmer har jag sett på bio i år, vilket är nytt personligt rekord, plus ett antal hemma i soffan. Här är några av 2019 års mest minnesvärda filmer:
"Aniara"
Realism är viktigt i science fiction. När Harry Martinsons rymdfarkost från 1956 äntligen hamnade på vita duken kändes den som en Finlandsfärja på drift i universum. Fin, svensk lågbudgetlösning som funkade förvånansvärt väl. Särskilt jämfört med franska "High life", en annan rymdresa som nog var min sämsta bioupplevelse i år. Eller den intetsägande "Ad astra" med Brad Pitt.
"Kapernaum"
Gatubarnet Zain, 12 år, stämmer sina föräldrar för att de satt honom till världen och sålt hans syster som barnbrud. Varm, rolig, rasande och rörande film från Libanon.
"Judy"
Den stora genren "artisters öden på 1900-talet" bjöd på Elton John, Helan & Halvan, Hasse & Tage och norska skridskoprinsessan Sonja Henie. Men den film som grep mig hårdast var berättelsen om Judy Garlands sista år, med Renée Zellweger som den slocknande stjärnan. Ge henne en Oscar!
"Porträtt av en kvinna i brand"
Celine Sciammas drama om två kvinnor, en målning och en passion kan också få en Oscar eller två. I synnerhet Claire Mathon, som stått bakom kameran.
"Once upon a time in Hollywood"
Vill du ha en historiskt korrekt skildring av Mansonmorden 1969? Då kan du bege dig någon annanstans. Quentin Tarantino, som gav Hitler en blodig död i "Inglourious basterds", berättar SIN sanning om Los Angeles i augusti 1969. Kanske inte hans vassaste film, men en av hans mest njutbara.
"Avengers: Endgame"
Det går inte att hoppa över Marvels stora final, även om den lämnade mig märkligt oberörd. De ologiska tidsresorna får till följd att Captain America sitter sysslolös och ser på från 1950-talet till nutid. Bra, tyckte publiken och gjorde filmen till den största kassasuccén i modern tid. Men det kom bättre superhjältefilmer 2019...
"Shazam"
Marvel må vara störst och starkast, men ärkefienden DC Comics erbjuder något annat. Som den här fina komedin om familjehemsplacerade barn i ett vintrigt Philadelphia. Svenske regissören David F Sandberg lyckades göra en ovanligt mänsklig superhjältefilm med ett stort, varmt bultande hjärta.
"Joker"
Och sedan slog DC Comics till med årets kanske bästa film. Att spela Jokern är tacksamt, och Joaquin Phoenix gör den kriminella clownen till en tragisk antihjälte, i en film som skickligt blandar illusioner med verklighet. Ironiskt nog är den starkt influerad av Scorseses filmer, och hade premiär mitt i hans anti-superhjälte-debatt.
"The irishman"
Martin Scorseses grande finale för gangsterfilmen kunde ha klockat in på under tre timmar, om han inte gett sin gamla kumpan Robert De Niro, 76 år, rollen som 55-årig mördare. De Niros ansikte är digitalt föryngrat men hans ben är analoga, och de går inte fort. Men Scorseses berättarförmåga har inte åldrats, bara mognat som ett bättre vin.
Även Noah Baumbachs "Marriage story" hade premiär på Netflix. Den var ännu bättre.
"Star wars: the rise of Skywalker"
Det går förstås inte att hoppa över den nionde och avslutande episoden i Skywalker-sagan heller, även om jag håller med TT:s recensent och andra filmkritiker som säger att "The last jedi" var en bättre film. Men "The rise of Skywalker" bjöd ändå på en lång rad lyckade avslut. "Star wars" är inte längre världens mest framgångsrika filmserie, på den tronen sitter Marvel nu. Men man måste inte vara störst. Det räcker med att vara bäst.