"Stephen Kings Doctor Sleep" är gjord för att återuppväcka de kalla kårarna från "The Shining" (1980). Om man nu kände några kalla kårar.
Vi som växte upp ute i skogen hann oftast höra talas om filmerna långt innan vi fick en chans att se dem. När jag såg "The Shining" i september 1982 visste jag redan allt om tanten i badkaret och blodet i hallen. Och innan Jack Nicholson överföll Scatman Crothers viskade min kompis, som hade läst serietidningen Mads parodi på filmen, "nu hugger han honom i magen". Det förtog lite av spänningen.
"Alien" kom 1979, jag såg den inte förrän 1983. Då hade jag läst serieversionen, bokversionen och Mads version (där de analyserar varför skelettets mage exploderat: "han måste ha ätit en pepperoni-pizza"). Filmen kändes lite ... förutsägbar.
"Terminator" missade jag helt. Den hade svensk premiär i februari 1985, och medan filmrullarna långsamt letade sig fram från stad till stad i det makliga tempo som var normalt då, hann jag flytta till civiliserade trakter där filmen slutat gå för länge sedan. Jag såg den på VHS någon gång på 90-talet, efter "Terminator 2", och ingen av dem blev någon favorit. Nya "Terminator: dark fate" övertygar mig inte heller (även om Linda Hamiltons återkomst är stentuff).
I dag har filmer premiär över hela världen samtidigt. Det började med "Sagan om ringen" 2001. På 80-talet var det normalt att det tog flera månader. "Stjärnornas krig" som hade USA-premiär i maj 1977 såg jag första gången i augusti 1978.
Men med "Blade runner" hade jag tur. Filmbolagen hade stora förhoppningar: en ny actionfilm med Harrison Ford från "Star wars" och "Jakten på den försvunna skatten" borde ju vara en guldgruva. Men filmen floppade i USA och efter den svenska premiären i september 1982 var kritiken njugg och publiken förbryllad.
När framgången uteblev i storstäderna skickades rullarna raskt vidare. Redan i början av december visades "Blade runner" i Rättvik. Jag blev helt knockad av Ridley Scotts regniga, stökiga framtidsvision. Det blev andra också, och filmens rykte växte. I dag har filmen klassikerstatus och när Rutger Hauer dog i somras citerades hans sista ord i filmen överallt: "All those moments will be lost in time, like tears in the rain".
"Blade runner" är alltid värd att se om, men särskilt just nu. För det är nu den utspelar sig: i november 2019.