Jag hade aldrig tidigare hört talas om Shinkai, men när jag läste att han jämförs med Miyazaki och att hans film ”Your name” liknas vid den japanske animationsmästarens filmer kunde jag inte bli annat än nyfiken.
”Your name” får svensk premiär i dag, onsdag. Makoto Shinkai tyckte att han blev tvungen att stressa fram filmen när pengarna tog slut, och TT berättade i december 2016 att Shinkai på japanskt, ödmjukt vis hoppades att ingen mer, och framför allt inte Miyazaki, skulle se hans film. Då var den redan en stor succé i Japan.
Att bli jämförd med Hayao Miyazaki är ingen liten sak. Den 76-årige filmskaparen är både Walt Disney och Ingmar Bergman på samma gång, en envis visionär och konstnär som flyttar fram gränserna för vad en tecknad film kan berätta, och hur den kan göras.
Den som tecknar film får ju inget gratis, allt måste skapas för hand. Med ett oändligt tålamod tecknar Miyazaki moln på en blå himmel, gräs som vajar i vinden, en bil som färdas på en landsväg – alldeles vanliga saker som borde vara enklare att filma på riktigt. Realismen är total. Så när ett lekande barn hittar en stor mjuk, vänlig varelse som heter Totoro i ett busksnår är effekten tusenfalt större än i en vanlig film, tecknad eller otecknad.
Miyazaki blev världskänd 2003 när han tilldelades en Oscar för ”Spirited away”. Sedan dess exporteras filmerna från studio Ghibli framgångsrikt över världen: både Miyazakis egna filmer som ”Min granne Totoro” och ”Ponyo på klippan vid havet” och filmer av andra regissörer. Han son Goro Miyazaki har gjort den fina ”Uppe på vallmokullen” och den tecknade versionen av ”Ronja rövardotter” som visats av SVT.
En av förra årets starkaste bioupplevelser var studio Ghibli-filmen ”När Marnie var där”, om en ensam flicka som får en mystisk väninna. Den bygger på en brittisk bok som påminner om Maria Gripes berättelser och berättas varsamt av Hiromasa Yonebayashi, som varit animatör på flera av Miyazakis filmer, helt i mästarens anda med en känslighet man inte förväntar sig av tecknade filmer, men också med mörkare stunder av skräck som inte hör hemma i en barnfilm.
För de här filmerna är inte nödvändigtvis barnfilmer. Mitt enda problem med dem är att de som all annan animerad film ofta bara visas på matinétid.
Animerade filmer är min första och största kärlek, men för en medelålders och eftermiddagstrött filmkrönikör är det numera en utmaning att se dem. Jag hoppas att ”Your name” håller mig vaken bättre än ”Kubo och de två strängarna”, urtjusig Oscarsnominerad dockanimation från studio Laika. Min son sade efteråt, med dräpande sarkasm: ”Jag såg ett mästerverk. Du såg insidan av dina ögonlock.”