Drama
Regi: Amat Escalante
I rollerna: Armando Espitia, Andrea Vergara, Linda González.
Åldersgräns: 15 år
Ett rostigt bilflak, en sliten armékänga, ljudet av däck över en grusväg. Bilden kränger. Hjärnan behöver några sekunder för att anpassa sig till perspektivet. Det är en mans ansikte det där. Det blodiga, under silvertejpen, det som hålls på plats av kängan. Han är död. Nej, han rör på sig, trycks fast mot plåten. Snart hänger han i en snara från en betongbro.
Från första rutan i ”Heli” sätter Amat Escalante tonen för en film som med vidöppna ögon går rakt in i det drogernas inbördeskrig som på många platser i Mexiko har blivit en del av vardagen. Det är mycket våldsamt, mycket smutsigt och mycket svårt att värja sig ifrån.
Här finns inga polishjältar, inga maffiabossar. Filmens protagonist är Heli, en fabriksarbetare på Mexikos landsbygd, men den egentliga huvudrollen spelas av hela hans familj. Hans tonåriga syster Estrela är fortfarande ett barn, och drabbad av ett barns naiva kärlek och längtan bort lockas hon in i ett hemligt förhållande till den 17-årige poliskadetten Beto. Det är en nästan-kärlek som får dödliga konsekvenser när hon, Beto och hennes familj krossas mellan ett polisväsende och en drogkartell som båda är lika hänsynslösa som ansiktslösa.
Heli är vad man brukar kalla den lilla människan, men vad Amat Escalante lyckas visa är att det inte finns några små människor. Bara fattiga och maktlösa.
Makt, och avsaknaden därav, är temat för ”Heli” och genom Escalantes lins blir det mer än ett tema. Med en realism som tar 1800-talets stora författare i handen tränger han in i familjens liv och lyckas göra maktlösheten så påtaglig att den nästan går att ta på i biosalongen. Men medan Dickens och Balzac var hänvisade till orden kan den mexikanske regissören låta tystnaden tala. Ingenting sägs rakt ut och ingenting går att missförstå.
I en nyckelscen står Heli utanför sitt hem, naken från midjan och upp, filmad i helfigur från sidan. Nästan hela bioduken fylls av en monstruöst stor, kolsvart pickup, från vars flak en svartklädd, maskerad man siktar mot honom med en mattsvart tung kulspruta. Inte ett ord yttras. Heli kommer aldrig att få veta om fienden är polisen eller kartellen. Eller om det alls finns någon skillnad mellan dem. För honom spelar det ingen roll.