Drama
Regi: Simon Curtis
I rollerna: Helen Mirren, Ryan Reynolds, Daniel Brül, Katie Holmes.
Åldersgräns: 15 år
Rättvisa, minnen och heder. ”Kvinnan i guld” är en viktig historia där kampen för personlig upprättelse blir motor i två intressanta men ganska segdragna timmar.
Året är 1998. Mer än ett halvt sekel har gått sedan judinnan Maria Altmann (Helen Mirren) flydde det av nazisterna ockuperade Wien för att starta ett nytt liv i Los Angeles, USA. I stillhet driver hon en mindre klädesbutik, men när hennes syster dör och efterlämnar dokument som visar att de dyrbara familjeägodelarna som nazisterna stal under krigsåren egentligen tillhör Maria förbyts vardagslunken till en tuff kamp om att återfå den käraste av dem alla – Gustav Klimts porträtt av mostern Adele, även kallat ”Kvinnan i guld”.
Till sin hjälp har hon den oerfarne men engagerade advokaten Randy Schoenberg (Ryan Reynolds). Trots motgångar driver det omaka paret en lång och juridiskt snårig rättstvist mot österrikiska myndigheter i hopp om att få hem tavlan som ägs av ett museum i Wien. Fajten blir svårare än vad de kunnat ana och uppgivenheten växer sig allt större – ända tills paret får oväntade positiva överraskningar och stridsglöden åter tänds.
Oscarsbelönade Helen Mirren i rollen som en bitsk men godhjärtad dam med träffsäkra sarkastiska kommentarer känns både äkta och upplyftande. Hon är ett proffs i sin genre. Även motspelaren Reynolds gör en bra insats som kostymklädd paragrafnörd, men samspelet dem emellan blir ibland stelt och dialogen lite väl tunn.
Vetskapen om att historien baseras på sanna händelser gör den extra intressant och viktig, dock känns det ibland snarare som en undervisning i historia, konst och juridik än en känslomässigt berörande historia. Bäst blir det i tillbakablickarna till krigets Wien där flera starka scener får ögonen tåras, framförallt i relationen mellan den unga Maria Altmann, som spelas av Tatiana Maslany, känd från ”Orphan black”, och hennes far (Allan Corduner).
Även om filmen som helhet är klart sevärd hade den mått bra av ett rappare berättande. Nu uteblir tyvärr spänningen som finns i den verkliga historien. (TT)