I begynnelsen av den här filmen slåss grottmänniskor om kött och dinosaurier bråkar också i ett ogästvänligt landskap fyllt av vulkaner och eld. En meteorit fångar människornas intresse, den är lagom stor och rund att hålla i händerna men den är så het att de tappar den.
Någon börjar trixa med fötterna i stället och – vips är ett nytt spel uppfunnet.
Flera generationer senare lever Dug och hans inte supersmarta kompisar i en liten bortglömd dal (någonstans i Manchester-trakten) på familjen Flinta-vis. De använder små krokodilungar som klädnypor och rakar sig med en smackande skalbagge.
Döm om deras förvåning när de blir invaderade av en helt ny tidsera. Den obarmhärtige Lord Nooth påstår på sin brutna franska att det är bronsålder – och han har onekligen en fräsigt metalltung teknologi med sig för att backa upp sitt påstående. Dug och hans by riskerar utrotning men han kläcker idén att de ska spela fotboll om saken. Med hjälp av en fotbollsintresserad bronsålderstjej får Dug och hans vänner värdefull träning.
Aardman Animations är ett mycket älskat animationsföretag fyllt av karaktäristiskt fula men charmiga rollfigurer. Deras ”Fåret Shaun”, ”Wallace & Gromit” samt ”Flykten från hönsgården” är små anarkistiska lerexperiment med en förtjusande snubbel- och skämtnivå som härrör från tidig slapstick-tradition. ”Grottmannen Dug” är i samma anda givetvis också sevärd, speciellt jämfört med så mycket annat animerat skräp som produceras.
Men på Aardman-skalan når den här sportiga underdoghistorien rent manusmässigt inte riktigt ända fram till den bästanivå som man vant sig vid, även om den producerar stadigt med småfniss rakt igenom. (TT)