Känner du att ”just i dag är jag stark”, så gå gärna och se den här välgjorda, skruvade historien. Isländska filmer som tar sig till Sverige är i regel alltid sevärda och ”Under the tree” är inget undantag.
En liten varning måste dock utfärdas för den känslige, storyn om två trätande familjer och ett träd är visserligen en roande uppvisning i dåraktigt beteende. Men humorn är inte av haha-slag, utan en svart variant förpackad i en rejäl ångestmacka. Man måste med andra ord vara verkligt sugen på att hugga in.
Det börjar med ett träd, en ståtlig skapelse som växer på ena sidan staketet i ett välbärgat område. Skuggan faller dock in över grannens tomt. ”Det var aldrig något problem innan han gifte sig och bytte till sig en yngre modell”, muttrar den trädägande frun när det antyds att det vore på tiden att beskära trädet en smula.
Några syrliga replikskiften senare är en våldsam grannkonflikt igång. Snart är själva grundfrågan, den om trädet, bortglömd och tonläget skruvas upp. Samtidigt pågår ett äktenskapligt drama hemma hos trädägarnas son Atli. Hans fru upptäcker honom i en komprometterande situation, kastar ut honom och hotar med att ta deras dotter. I panik börjar han bete sig aggressivt, har en sorglig picknick utanför Ikea med dottern och tvingas flytta hem till föräldrarna. Som ju bråkar med grannarna. Och över alltihop svajar trädgrenarna i solen.
Kort sagt så lider alla människor i den här filmen. Olyckan växer inombords på det där viset som gör kvinnor vansinniga och män tysta. Även om språket som talas är isländska är problematiken universell.
Det blir en hisnande upplevelse att följa med i regissören Hafsteinn Gunnar Sigurdssons (”Paris of the north”) våldsamma och roliga och hemska historieberättande. (TT)