Den första ”Pacific rim”-filmen i regi av Guillermo del Toro (som Oscarsbelönades för "The shape of water" nyligen) lånade friskt av den japanska animegenren mecha och fyllde duken med gigantiska, människostyrda robotar. De slogs mot de likaledes gigantiska monstren Kaijus, från en annan dimension, vilket är ungefär vad man minns från den filmen.
Nog för att ett rejält slagsmål i XXXL-storlek kan kittla ens inre destruktiva barnasinne men konkurrensen i genren är hård och del Toros vision blev ingen dunderhit, varken bland kritiker eller hos publiken. Förutom i Kina, där den krossade allt motstånd och efter några långvariga turer är det nu dags för en uppföljare. Det är givetvis ingen slump att det talas en hel del mandarin samt att en av de största rollerna spelas av den kinesiska stjärnan Jing Tian.
Förutom flörten med den lukrativa kinesiska biopubliken är det tydligt att den nya filmen satsar lite hårdare på att skapa intressanta rollfigurer som ska mäta sig med Jaeger-robotarna och Kaijus-monstren. Det lyckas faktiskt ganska bra, trots att de alla lutar sig mot stadiga klichéer.
Till skillnad från i ”Tomb raider” finns här plats för inte bara en (1) utan massor av actionladdade tjejer i rollistan. Liksom i framgångssagan nya ”Star wars” har man förstått vikten av att inkludera andra typer av hjältar än bara vita män.
För säkerhets skull har man till och med norpat den nya Star wars-stjärnan John Boyega för huvudrollen. Hans charm räcker också långt för att skapa lite äkta känslor när det börjar blåsa upp till monsterapokalypsvarning på jorden, efter ett decennium av fred.
Problemet är att det är svårt att förtrollas eller att på riktigt förfäras av monstren och robotarna den här gången. Det blir aldrig dåligt, tvärtom är det genomgående habil underhållning, men mer av slätstruken Michael Bay-karaktär än något som engagerar på en djupare nivå. (TT)