SkrÀck
Regi: Jason Zada
I rollerna: Natalie Dormer, Taylor Kinney, Yukiyoshi Ozawa.
à ldersgrÀns: 15 Är
Det okĂ€nda skrĂ€mmer oss. LĂ€nge har dĂ€rför de japanska skrĂ€ckfilmerna haft en fördel pĂ„ den vĂ€sterlĂ€ndska marknaden. SprĂ„ket Ă€r obegripligt, platserna obekanta. Filmer som âRingu â the ringâ (1998) och Ju-on-serien (âThe Grudgeâ) har ett exotiskt element i förlitandet pĂ„ japanska, traditionella spökhistorier. I japansk berĂ€ttarkultur finns till exempel rastlösa spöken som kallas yurei. En hĂ€mndlysten yurei kallas onryo. Det lĂ„ter sĂ„klart bra mycket lĂ€skigare Ă€n vad vĂ„r svenska folklore har att bjuda pĂ„. Troll? VĂ€ttar?
âThe Forestâ Ă€r visserligen en amerikansk film men den stjĂ€l tydligt frĂ„n denna japanska (spök-)tradition. Tvillingsystern Sarah (Natalie Dormer frĂ„n âGame of thronesâ) beger sig till Japan för att leta efter sin försvunna syster Jess, som senast setts i Aokigahara-skogen. Det sĂ€gs vara en plats dit olyckliga mĂ€nniskor vallfĂ€rdar för att begĂ„ sjĂ€lvmord (detta har sjĂ€lvklart inspirerat andra filmer, senast Gus van Sants âThe sea of treesâ). Tydligen hittas mellan trettio och femtio kroppar om Ă„rets i den enorma skogen vid Fuji-bergets fot. Detta bisarra faktum Ă€r faktiskt mer skrĂ€mmande Ă€n sjĂ€lva filmen, som istĂ€llet trycker stenhĂ„rt pĂ„ myten om att skogens alla yurei driver besökarna till vansinne sĂ„ att de slutligen tar sitt eget liv.
LĂ€skiga spöken i alla Ă€ra men sjĂ€lv blir jag mer skrĂ€md av tanken pĂ„ att gĂ„ vilse i en skog och trĂ€ffa pĂ„ ett lik. NĂ„. Detta hade sĂ€kert kunnat bli spĂ€nnande om inte skĂ„despeleriet varit sĂ„ dĂ„ligt, spökena sĂ„ ofantligt mĂ„nga och det trĂ„kiga skrĂ€ckfilmsresonemanget âistĂ€llet för att stanna pĂ„ platsen dĂ€r jag Ă€r sĂ€ker sĂ„ gĂ„r jag dit jag vet att jag inte bör gĂ„â sĂ„ korkat. Ăr det verkligen en bra idĂ© att tĂ€lta ensam i en enorm skog dĂ€r mobiltelefoner inte fungerar och folk irrar runt i jakt pĂ„ en bra plats att dö? SjĂ€lvklart inte.
Att skrÀckfilmer ofta lever enligt egna, osannolika regler Àr okej för mig om de ÀndÄ kan förklaras med nÄgon form av internlogik. Ofta Àr det just den som hjÀlper eller stjÀlper en skrÀckfilm. StjÀlper i det hÀr fallet, tyvÀrr. (TT)