Kanske årets snyggaste film

Med den dramatiska fullträffen ”Ida” (2013) slog Pawel Pawlikowski igenom stort och belönades med en Oscar för bästa icke engelskspråkiga film på kuppen. Nu har han gjort en film som delar filmiskt dna med sin föregångare, inte minst det vackra, svartvita, kontrastrika fotot och tematiken – den polska historien, svek, kärlek och musikens betydelse – binder samman filmerna.

Den här gången är storyn löst baserad på regissörens egna föräldrar, ett sådant där passionerat par som inte kan leva med varandra. Och inte utan varandra heller. I en lös struktur som löper över 15 år får vi följa paret, i filmen heter de Zula och Wiktor, som möts och skiljs åt under en tidsperiod som innehåller kommunistiskt styre, ofrihet, och en järnridå som lagts både som ett fysiskt och psykiskt hinder för deras kärlek och liv.

Deras historia börjar efter andra världskriget. Wiktor (Tomasz Kot) och hans kompanjon reser runt på den kalla, snöiga polska landsbygden för att dokumentera folkets musik. Ett nytt kompani ska bildas och lokala talanger får ansöka om en plats. Den blonda Zula (Joanna Kulig) fångar hans uppmärksamhet, trots att det sägs att hon har mördat sin far. De blir våldsamt förälskade.

Men det kalla kriget tar fart och snart hissas Stalins flagga vid konserterna. Statens tentakler når in i ensemblen och påminner om att det, då liksom nu, måste börja blinka röda lampor varje gång politiker uttalar sig om hur kulturens innehåll borde se ut.

Den pragmatiska Zula erkänner frankt att hon har ombetts att spionera på Wiktor, vilket får honom att börja tänka på att hoppa av till friheten i väst. Men kommer Zula att följa med när tillfället uppenbarar sig?

Filmen utspelas i Polen, Paris och i dåvarande Jugoslavien i känsloladdade nedslag. Långa perioder i berättelsen lämnas åt publiken själv att fylla i. Musiken tar stor plats, och det vackra traditionella stycket ”Två hjärtan” framförs av den hypnotiserande Zula i flera versioner, som för att illustrera hur identitet kan skifta när man lämnar sitt hemland för ett nytt. Vad är frihet och vad är fångenskap, det är de stora frågorna som ”Cold war” undersöker. Resultatet är en melodramatisk och mycket gripande kärlekshistoria med oförglömliga prestationer av framförallt Joanna Kulig. (TT)