Drama
Regi: Nanni Moretti
I rollerna: Margherita Buy, John Turturro, Nanni Moretti.
Åldersgräns: 15 år
Den italienska filmen "Mia madre" handlar om en filmregissör som måste jonglera ett svårt jobb med ett ännu tuffare privatliv. Men filmen faller platt tack vare en outhärdlig huvudperson.
Det börjar med kravaller. Rasande arbetare stormar fabriken och drabbar samman med kravallpolis. Några få demonstranter tar sig över murarna, men de flesta blir övermannade och faller blodiga till marken. Men så ropar någon "bryt!" och scenen förändras – skådespelare borstar av sig dammet och tar kafferast.
Kvinnan som ropar heter Margherita och är berömd filmregissör. Men hon är också en dotter i kris – på sjukhuset ligger hennes mamma för döden. Samtidigt om hon ska leda hundratals människor mot ett gemensamt mål ska hon också pyssla om mamma, rådgöra med läkarna och undvika att trilla ner i ett stort, svart hål.
Det är premissen för Nanni Morettis nya film. Det är en historia med flera intressanta element: en film inuti en film, yrkesliv som krockar med privatliv, det oundvikliga mötet med döden. Men Moretti slarvar, och resultatet blir tröttsamt.
Det största problemet är att Margherita, spelad av Margherita Buy. När Moretti äntligen upplåter huvudrollen (som han annars brukar paxa åt sig själv) åt en kvinna får hon spela den värsta fördomen om en kvinnlig chef: irrationell, vimsig och livrädd för att göra fel. Hennes regianvisningar är obegripliga plattityder, hon dejtar (och gör slut med) en av skådespelarna under inspelningen, och låter sig köras över av manliga medarbetare.
Än värre blir det när filmens stora stjärna gör entré. John Turturro gör en renodlad clownroll som den odräglige amerikanske skådespelaren Barry. Sammandrabbningarna mellan honom och Margherita blir bullrig buskis.
Filmens hjärta hittar vi istället hos Margheritas mamma Ada (Guilia Lazzarini). Hon är lärare, och till och med på tröskeln till döden genomsyras hon av kärleken till lärande och kunskap. Hon använder sina sista krafter till att försöka väcka dotterdottern Livias entusiasm för latinstudierna, och före detta elever flockas för att få ta avsked av sin favoritlärare. Jag hade gärna sett att filmen gjorde allvar av titeln och satte henne i centrum.