Animerad barnfilm
Regi: Tomm Moore
Svenska röster: Leon Pålsson, Lina Bergfalk, Myrra Malmberg med flera
Åldersgräns: Barntillåten
Ben lever med sin mamma och pappa på den stora fyrklippan på en ö ute i havet. En familjeidyll i ett sagolandskap, där mamma Bronagh sjunger keltiska godnattsånger och berättar sagor om Selkien – varelsen som är både människa och säl – och som sjunger sin magiska sång för att kunna skicka hem alla feer över havet.
Ben ska snart få ett syskon. ”Du kommer bli världens bästa storebror”, viskar mamma ömt till honom – och det är den sista minnesbild han har av sin mor. Samma kväll som lillasyster Saoirse föds försvinner mamma mystiskt.
Förlusten av hustrun gör pappan till en nedbruten, frånvarande man – en skugga av sitt forna jag. När berättelsen börjar har Saoirse hunnit fylla sex år men hart fortfarande inte lärt sig tala, eftersom något har berövat henne rösten. Samtidigt lockas hon hela tiden tillbaka till havet, platsen där hennes mor försvann.
Barnens underbart griniga farmor får till slut nog och tar med sig barnen in till staden. Där stannar de dock inte länge, eftersom feerna – som lyckats spåra Saoirse och något otippat dyker upp i farmors soptunna – behöver hjälp. Deras existens är hotad av ugglehäxan, som stjäl deras känslor och förvandlar dem till sten.
”Havets sång” är en svindlande, magisk resa som rör sig i samma värld som Hayao Miyazakis berättelser om till exempel Ponyo och Totoro – en värld där gränsen mellan fantasi och verklighet är hårfin och de både världarna fritt flyter mellan varandra. Animationerna är rakt igenom lysande, lika svindlande fantasifulla som själva berättelsen och sopar banan med det mesta vad 3D-effekter heter.
Under resan kämpar barnen mot både övernaturliga varelser, oväder och vildsint vatten liksom en oförstående vuxenvärld – och i det hjärtesnörpande slutet splittras familjen igen, men har samtidigt kommit varandra närmare än någonsin. (TT)