När man är liten tror man att föräldrarna alltid har varit som de är, och att de aldrig kommer att förändras. Så är det förstås inte, och den insikten brukar landa någon gång under tonåren, när världen sipprar in under dörrspringan och kastar skuggor över mamma- och pappaidolerna. 14-årige Joes (Ed Oxenbould) föräldrar Jeanette (Carey Mulligan) och Jerry (Jake Gyllenhaal) är sådana som fortfarande ger varandra kärleksfulla ögonkast, och Joe ser på dem med tillförsikt. Tillvaron förändras snabbt när Jerry, efter att ha förlorat ett av sina många ströjobb, väljer att tjänstgöra vid en skogsbrand långt hemifrån.
Att jobbet är livsfarligt och att varken fru eller son vill att han ska åka hindrar honom inte. Kanske är behovet att känna sig som en ”riktig man” akut, eller så längtar han bara efter andrum. Jeanette, som framstått som den starka och klarsynta parten, regredierar i sin ilska över hur livet vrider sig ur händerna på henne.
Hon släpper sina hämningar och kastar hemmafrusysslorna och ansvaret överbord, medan tonårssonen Joe förskräckt ser på. Det är en plågsam, men ärlig uppgörelse med den självuppoffrande mamman, med Carey Mulligan i högform.
”Under öppen himmel” är ett ömt och välspelat familjeporträtt, där utopin om den lyckliga familjen får stå tillbaka för den mer komplexa familjen. Samtidigt är det något som inte riktigt tar mig till högre höjder. Kanske är det filmskaparnas uppenbara ansträngning att inte döma ut sina huvudpersoner som gör att den känns ”duktig”? Möjligen är den amerikanska 60-talsvurmen inte lika effektfull för en annan.
Med det sagt är det ingen dålig regidebut av Dano, som också skrivit filmens manus (baserat på en bok av Robert Ford) tillsammans med livspartnern Zoe Kazan. Jag ser fram emot fler och djärvare projekt framöver. (TT)