Dokumentärfilm
Regi: Wim Wenders och Juliano Ribeiro Salgado
Åldersgräns: 15 år
Många fotografer är sällsynt engagerade människor – men få kan mäta sig med världsfotografen Sebastiao Salgado. Han använder samma humanistiska blick när han fotograferar djur som människor.
Hans otäcka bilder från krigets Rwanda i mitten av 1990-talet är kanske inte de som man vanligtvis förknippar med Salgado, men det är definitivt de sekvenserna som berör mest i filmen "Jordens salt". De brutala synerna blev en sorts uppvaknande för Salgado, som under en period drog sig tillbaka helt från fotograferandet, desillusionerad över människans primitiva våldsamhet.
Salgado såg – och ser fortfarande – på sig själv som en social fotograf, en yrkesarbetare som vittnar om människans villkor på jorden. I sina fotoprojekt har han skildrat kroppsarbetare över hela världen, utsatta migranter, krigs- och svältdrabbade vuxna och barn. I samarbete med Salgados son Juliano Ribeiro Salgado guidar Wim Wenders tittarna genom fotografens liv, från uppväxten i en liten stad i Brasilien, via tiden som ekonom på Världsbanken till världsberömd fotograf.
Salgado återvände trots allt till fotograferandet efter upplevelserna i Rwanda. I sitt senaste mastodontprojekt "Genesis" har han skildrat de ännu orörda delarna av planeten; där samsas bilder av urinvånare med fotografier av jättesköldpaddor, valar och apor.
Möjligen är filmen väl okritisk i sin inställning till Salgado, som har ifrågasatts både för att exotisera ursprungsbefolkningar och för att "estetisera olycka". Stundtals känns det också som att samarbetet mellan Wenders och Salgados son har varit lite osynkat. Men som helhet är "Jordens salt" ett lyckat porträtt av en stor människo- och miljöskildrare och en bildupplevelse av högsta klass. (TT)