Dramakomedi
Regi: Helena Bergström
I rollerna: Maria Lundqvist. Robert Gustafsson, Inga Landgré med flera.
Åldersgräns: 7 år
Det gör ont att fira jul. Efter två månader av stegrande pyntvolymer, barnens trogna kryss i almanackan och blodtryckshöjande shoppingrundor krävs det en näst intill manisk julaftonsglädje för att dagen ska kunna leva upp till förväntningarna. Det är som bäddat för ren och skär ångest.
De flesta julfilmer blundar helt för denna självklara del av högtiden – i stället är det gemenskap och tindrade barnaögon på längden och tvären. Eller så driver filmskaparna med eländet och gör slapstick av alltihop, med överförfriskade fäder som faller framstupa in i noggrant inslagna hockeyspel under julgranen
Helena Bergstöm är modigare än så. I sin fjärde långfilm som regissör skildrar hon ett tillkämpat familjemys där konflikterna ligger alldeles under ytan och hotar den sköra julfriden.
I centrum står det unga paret Simon och Oscar (Anastasios Soulis och Anton Lundqvist) som precis har köpt ett hus tillsammans med vännen Cissi (Rakel Wärmländer). Hon är höggravid och tillsammans ska de tre bilda familj – men ingen av killarna har vågat berätta det för sina föräldrar. Nu ska det äntligen ske, när familjerna samlas för att fira jul i deras nya hem. Men ingenting blir som de hade tänkt sig.
Bergström ställer frågan ”hur toleranta är vi egentligen i Sverige 2015?”, och en stor del av mig vill hoppas att hon har fått det hela om bakfoten: att en far idag aldrig skulle säga att han inte har någon son för att denne är bög, att ingen längre höjer på ögonbrynen åt att ett barn har två pappor. Men sanningen är att inskränktheten är seglivad.
”En underbar jävla jul” är en dramakomedi, och visst finns här en hel del tröttsamt snubbel och komiska pinsamheter. Men humorn levereras också i form av vassa oneliners (främst från formidabla Inga Landgré som frispråkig farmor) och Rikard Wolff i en underbar drift med trivselfascistiska julvärldar i tv. Men det är också den brutala blandningen av humor och hjärtskärande allvar som gör att filmen verkligen känns, den känns i hela kroppen. Det är värt mer än god julstämning. (TT)