Woody Harrelson: Jag är anarkist – inte marxist

Filmens titel är hämtad från skönhetsbranschen, där en "triangle of sadness" – en bekymmersrynka i pannan mellan ögonen – snabbt kan trollas bort med lite botox.

Och det var också i skärningspunkten mellan mode- och skönhetsindustrin som de första fröna till filmen såddes, berättar Ruben Östlund på presskonferensen i Cannes.

– För åtta år sedan träffade jag min fru och hon är modefotograf. Då ville jag lära mig allt om den branschen och vi började diskutera skönhet som kapital och maktfaktor, säger regissören.

Spyorgie i storm

2017 tilldelades han Guldpalmen för "The square", vilket gjorde det möjligt att till den här filmen höja ribban och dessutom arbeta med internationella skådespelare. Den mest namnkunnige är Woody Harrelson, som spelar en marxistisk, mestadels plakatberusad sjökapten på en lyxyacht.

Han utgör en viktig del av några av filmens mest spektakulära sekvenser, då en storm blåser upp och alla de rika passagerarna blir sjösjuka och spyr samtidigt som de sitter på toaletten.

På presskonferensen passar Woody Harrelson på att prisa sin svenske regissör ("Ruben är en maestro") och tillägger att han absolut vill vara med igen.

Ruben Östlund hakar på och säger att Harrelson får spela flygkapten i nästa film, som han säger ska ha titeln "The entertainment system is down".

När Woody Harrelson får frågan om han kan känna igen sig i sin marxistiske kapten ler han och passar på att slänga fram några storpolitiska pikar.

– Nej, jag är anarkist, inte marxist, så där är vi olika. Jag är en kille som bara tycker att det är avskyvärt när en supermakt med all denna militära makt utan anledning och oprovocerat attackerar ett land som Irak, nej, förlåt, Vietnam, nej, förlåt, Afghanistan, nej, förlåt, Ukraina, säger Woody Harrelson till allmänt jubel.

Berg och dalbana

Några kritiker har varit svala, men efter premiären av "Triangle of sadness" är snacket på festivalen, både i branschpressen och bland besökarna, övervägande välvilligt. Konsensus tycks vara att filmen framför allt är underhållande.

En journalist på presskonferensen framhåller att det definitivt går att diskutera Hegel och Marx teorier efter att man har sett filmen men att man mest vill prata om hur rolig den är, vilket får Ruben Östlund att skina upp.

– Tack, vi har verkligen velat göra en berg och dalbana för vuxna. Vi européer är fostrade i att sitta med armarna i kors under en visning men vi har ett ansvar att skapa roliga visningar, säger han och fortsätter:

– Vi gör också ofta intellektuell film medan amerikaner måste se till att folk har roligt, annars kommer de inte till biograferna och då har de inte sina jobb kvar. Vi vill kombinera de där båda synsätten, säger Ruben Östlund och gör en kort konstpaus innan han tillägger:

– Applåd!

Och publiken applåderar lydigt.