Vi kan inte motstå en hjälte med cape och svärd

Det är snart 180 år sedan Alexandre Dumas skrev sin klassiker “De tre musketörerna” och sedan dess har berättelsen levt sitt eget liv, långt utanför bokpärmarna. Redan 1903 filmatiserades den för första gången och bioaktuella “D’Artagnan - De tre musketörerna” är åtminstone den trettionde långfilmen baserad på äventyrsromanen.
Vad är det som gör att vi aldrig tröttnar på hjältar med cape och svärd?

De tre musketörerna Athos, Porthos, Aramis och  d'Artagnan illustration av Maurice Leloir från 1894. I  Martin Bourboulons film spelas de av Vincent Cassel, Romain Duris, Pio Marmaï och François Civil.

De tre musketörerna Athos, Porthos, Aramis och d'Artagnan illustration av Maurice Leloir från 1894. I Martin Bourboulons film spelas de av Vincent Cassel, Romain Duris, Pio Marmaï och François Civil.

Foto: Wikimedia Commons/Nordisk Film

Film2023-05-02 19:00

“I’ve seen you smile, but I’ve never really heard you laugh”, sjunger Morrissey i The Smiths låt “You’ve Got Everything Now” (1984). Den handlar om två gamla rivaler från skolan som möts flera år senare och sångjaget, arbetslös och utsiktslös, konstaterar att även om den andre tycks ha lyckats med allt i livet, har han bara sett denne le, aldrig någonsin hört honom skratta.

Men raden kommer ursprungligen från fransmannen Alexandre Dumas klassiska roman “De tre musketörerna” (1844), där Porthos och Aramis ofta sett vapenbrodern Athos le, men aldrig hört honom skratta. Något hindrar honom från att känna djup glädje...

undefined
De tre musketörerna Athos, Porthos, Aramis och d'Artagnan illustration av Maurice Leloir från 1894. I Martin Bourboulons film spelas de av Vincent Cassel, Romain Duris, Pio Marmaï och François Civil.

Vi alla kan handlingen. Året är 1625 och den självsäkre och rent arrogante d’Artagnan lämnar hemmet i Gascogne och beger sig till Paris för att ta värvning hos musketörerna, det kungliga elitförbandet. Väl där lyckas den unge stridstuppen reta upp tre musketörer, den urstarke dandyn Porthos, den religiöst grubblande kvinnokarlen Aramis och den faderlige Athos och blir utmanad av dem alla på duell. Det är början på en vacker vänskap och en svindlande actionthriller bland de dödliga konspirationerna vid det franska hovet. 

Dumas romantiska äventyr “De tre musketörerna” kommenterade egentligen hans samtids spänningar mellan republikaner och monarkister. Även om musketörerna strider för den gamla kungamakten framställs den som orättvis, grym och rent absurd. Snart skulle också Julimonarkin falla och den andra republiken etableras genom 1848 års revolution.

undefined
1. Alexandre Dumas, träsnitt av Edward Gordon Craig från 1899. 2. Den 27-årige Alexandre Dumas 1829, teckning av Achille Devéria.

Dumas byggde sin berättelse på den verklige d’Artagnans öde, skildrat i Gatien de Courtilz de Sandras biografi “Mémoires de M. d'Artagnan” (1700). Han var en beryktad kapten vid de kungliga musketörerna som först vid 62 års ålder stupade vid belägringen av Maastricht 1673 under fransk-nederländska kriget. 

Tillsammans med den äldre skotske författare Walter Scotts romaner kom också “De tre musketörerna” att bli grundbjälken i den genre som internationellt kallas “swashbuckler”, berättelser som tappra hjältar med cape och svärd i svunna tider, ridderliga idealister som räddar damer i nöd och försvarar de förtryckta. Sedan Scotts och Dumas hjältar har andra tillkommit, som Edmond Rostands Cyrano de Bergerac, Emma Orczys Röda nejlikan och Johnston McCulleys Zorro. 

Sådana berättelser har som bekant ofta filmatiserats, inte minst Dumas “De tre musketörerna”. Redan 1903 spelades en fransk filmversion in och sedan dess åtminstone 29 långfilmer till. 

Förra året kom den brittiska filmen “The Fourth Musketeer”, men den senaste filmatiseringen är fransmannen Martin Bourboulons påkostade “D’Artagnan - De tre musketörerna”. Den kommer att följas av ytterligare en långfilm och en tv-serie. 

Vi känner igen konceptet från amerikanska superhjältefilmer och "Stjärnornas krig". Bourboulons film ser ut att bli en världshit, den är rappt berättar och fantastiskt underhållande, och 1600-talets värjfäktning (för musketörerna skjuter ärligt talat väldigt sällan) är minst lika späckad och medryckande som vilken annan action som helst. Filmen har mottagits väl av kritikerna och redan spelat in hundratals miljoner, så detta franska försök att spela på tidens intresse för hjälteberättelser verkar fungera. 

undefined
François Civil spelar den arrogante stridstuppen d'Artagnan i Martin Bourboulons film nya filmatisering av Alexandre Dumas "De tre musektörerna" (1844).

I rollen som d’Artagnan ser vi François Civil och en lång radda andra stora franska filmskådespelare medverkar. Framför allt imponerar “vår egen” Eva Green, brorsdotter till den svenska skådespelerskan och modellen Marika Green (filmhistorisk genom sin roll Robert Bressons mästerverk “Ficktjuven” (1959)) och barnbarn till fotografen Lennart Green och barbarnbarns till fotopionjären Mia Green. Vi har tidigare bland annat sett henne i rollen som Bondbruden Vesper Lynn i “Casino Royale” (2006) och nu spelar hon äventyrets mystiska och giftigt förförande femme fatale, spionen och lönnmörderskan Lady de Winter. Den tysk-luxemburgska skådespelerskan Vicky Krieps (“Hanna”, “A Most Wanted Man”, “Phantom Thread”, “Bergman Island”) gör dessutom en strålande roll som den olyckliga drottningen Anna av Österrike. 

undefined
Svenskättade Eva Green ser vi i rollen som spionen och lönnmörderskan Lady de Winter.
undefined
D'Artagnan(François Civil) konfronterar spionen och lönnmörderskan Lady de Winter (Eva Green).

Bourboulons jätteprojekt innebär att Dumas berättelse kommer leva vidare i många år till. 

Fler filmer

Det är inte bara den franska filmindustrin som ständigt återvänt till Alexandre Dumas roman “De tre musketörerna” (1844), flera filmatiseringar har gjorts i andra länder.

Många minns nog Stephen Hererks 20 år gamla Hollywood-variant med bland andra Kiefer Sutherland och Charlie Sheen i huvudrollerna, musiksatt av Bryan Adams, Rod Steward och Sting. En påkostad rysk version i regi av Sergey Zhigunov spelades in 2013, men redan under Sovjettiden gjordes en musikalfilm baserad på Dumas berättelse. 

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!