"The son" förändrade Jackmans liv som förälder

För ett par år sedan gjorde regissören Florian Zeller den kritikerrosade filmen "The father". Den handlade om demens, medan hans nya film "The son" skildrar psykisk sjukdom och hur det påverkar familjen.

– En av orsakerna till att jag ville göra filmen var för att utforska hur sårbara vi är som föräldrar är när våra barn mår dåligt, säger Hugh Jackman när TT möter honom på filmfestivalen i Venedig.

I filmen spelar Jackman den framgångsrike New York-advokaten Peter. Denne är skild och har en ny hustru och ett litet barn. En kväll ringer hans ex-hustru på dörren. Deras gemensamma son mår psykiskt dåligt, och Peter går med på att låta denne bo hos honom och hans nya familj under en period.

Det blir en tid fylld av konflikter – och när Peter i en scen möter sin egen far (Anthony Hopkins, som ju vann en Oscar för "The father") inser biopubliken att filmen handlar om far-son-relationer på flera plan.

"Har varit desperat"

Hugh Jackman är själv tvåbarnsfar (barnen är 17 och 22), och menar att det är skrämmande för alla föräldrar när deras barn växer upp.

– Jag har många gånger varit desperat när det handlat om kontroll, säkerhet och styrka och hur långt man kan gå. Och när det gäller psykiska sjukdomar handlar det inte bara om föräldrar. Vi känner alla någon, det kan vara en vän eller en släkting eller en lärare, mental sjukdom finns överallt.

Att göra "The son" har förändrat honom som förälder på många sätt, förklarar han. Bland annat har han lärt sig att vara mer öppen om sina svagheter.

– Tidigare har jag trott att jag måste vara stark så att barnen kunde luta sig mot mig. Men nu har vi kunnat öppna upp en dialog om det som är jobbigt och otäckt under uppväxten. Ju öppnare vi är, speciellt under den tid då de börjar separera sig från dig som förälder för att skapa ett eget liv, då måste de veta att vi finns där för dem och att vi inte kommer att vara fördömande.

"Är ett svaghetstecken"

Jackman ser det som en superkraft att visa sig sårbar.

– Det är starkt göra det. Att förneka fruktan eller tvivel för att försöka se stark ut är egentligen ett svaghetstecken. Det är som ett korthus som kommer att rasa ihop. När jag växte upp ansågs det att flickor helt naturligt blev kvinnor, medan pojkar skulle göras till män. Jag är glad att detta är ifrågasatt numera.

Jackman har under manga år gått i terapi och säger att han har haft stor glädje av det.

– Det har fått mig att förstå mitt förflutna och hur det har påverkat mig. Och det har hjälpt mig i mina relationer med de personer jag älskar och att förstå dem.