Kanske är regissören Teresa Fabik ett geni. Inte så mycket för hennes filmer – även om de välgjorda ungdomsfilmerna "Hip hip hora" och "Prinsessa" inte är något att skämmas för – utan för hur hon chockade halva Filmsverige när hon under en presentation av vårens svenska filmer avmätt dissade sin egen filmatisering av Kajsa Ingemarssons storsäljande roman "Små citroner gula".
Inför en fullsatt hörsal berättade hon, med bara en antydan till ironi, att hon hade gjort filmen för pengarna. Att hon inte tände på historien men i slutändan ändå kände att resultatet blev okej.
Överraskad
Det kan ha varit det mest ogenomtänkta som någonsin yppats av en svensk regissör med ambitioner att locka en publik – eller så var det precis tvärtom. För när jag sätter mig i en biosalong för att se frukten av Teresa Fabiks bristande entusiasm kan jag inte bli annat än positivt överraskad.
Rakel Wärmländer spelar Agnes, som på en och samma kväll får sparken från jobbet som hovmästare på en snobbig finkrog och blir dumpad av sin aspirerande rockstjärna till pojkvän. För att ta sig upp ur sitt svarta hål bestämmer hon sig för att starta eget och får samtidigt upp ögonen för att den tafatte grannkillen är restaurangkritiker – med falskspel, pinsamheter och kärlek som resultat.
Ton och stil
Teresa Fabik har förstått något viktigt om romantiska komedier: att ton och stil är helt avgörande för att resultatet ska bli njutbart. Här finns en varm jazzighet som gör att man förlåter en del av yxigheten i berättelsen. Det är lättglömt men trivsamt så länge projektorn rullar, och bevisar att förväntningar kan vara helt avgörande för bioupplevelsen. Listigt, Teresa Fabik. (TT Spektra)