Pier Paolo Pasolini beösker den marxistiske filosofen Antontio Gramscis grav 1970.
Pasolini mördades brutalt 1975, men hans litteratur och film lever än. Men i Sverige förefaller han ganska bortglömd.
I Italien och Frankrike är han stor. Det forskas och kommenteras kring hans skapande. Den politiska och samhällsanalytiska udden i hans skrivande kan sägas ha gjort honom ännu mer aktuell idag.
Miljöförstöring, konsumtionshets och alienerade människor var redan på 60-talet med i hans ämnen. En intellektuell i förorten, har han även kallats. Med sitt arbetarperspektiv och närheten till de utsatta och den undre världens vardag.
Trots att han ägnade mycket tid som arg debattör och journalist, hade han alltid ett litterärt, konstnärligt förhållningssätt. Han förstod att bilden förmedlar en omedelbar verklighet som texten aldrig kan nå.
Men det var som poet han startade och det är nog där han lyser starkast. Han är en av de största författarna i efterkrigstidens Europa, hävdar Carl Henrik Svenstedt.
Östgötafilmaren Carl Henrik Svendstedt spelar in fyra filmer om Pier Paolo Pasolini.
Han är filmare, författare, konstnär med östgötskt ursprung, från Västra Harg utanför Mjölby, och har länge varit en röst för Pasolini. Med betydande översättningar av både hans poesi och ett par av hans filmer. Under en längre tid har han arbetat med egna dokumentärer som ett slags summering av Pasolinis gärning.
Det är planerat som en tetralogi, alltså fyra filmer. Två av dem finns redan: "Scioptikon" och "The river sweet" - som utgår enbart från dikter av Pasolini.
Pier Paolo Pasolini och hans principer för filmskapande.
Nu är en tredje film klar och ska ha en visning på Cnema i Norrköping. I detta verk som nu kallas "Partita", har Svenstedt samarbetat med Maja Borg, ung experimentfilmare med rötter i Norrköping.
Borg har rest i Italien med Super8 kamera, vilket kan ge associationer till 60-tal. I övrigt är det Svenstedts bildmaterial från Italien, samlat under de senaste tio åren, med texter och citat från båda författarna. Det blir lite av sammanfattning från två filmarliv, Carl-Henriks och vännen Pier Paolos.
1. Pier Paolos Pasolini med skådespelare och komikern Totò 1966. 2. Den ständigt kontroversielle Pier Paolo Pasolini i rättsalen 1962.
Titeln "Partita" är tagen från Bach. Det är ett musikaliskt format som antyder att denna film inte är en rak berättelse, utan har en friare form, närmare poesin.
Svenstedt beskriver det som att Pasolini skrivit en ohörbar musik. Hans poetiska formspråk, hans konst att göra dikt av vardagen, har påverkat filmarna. Men Svenstedt lyfter också fram hans förmåga att driva en radikal demokratisk linje mot ständigt hotande högerkrafter, i Pasolinis fall den italienska fascismen. Det kostade honom livet men gjorde honom odödlig.
Pier Paolo Pasolini med skådespelerskan Anna Magnani 1962.
Till denna filmvisning blir det läsning ur Pasolinis dikt “Rader ur mitt testamente”. Skådespelarna Philip Zandén och Maria Salomaa står för det. Det blir även musik på basklarinett med Boa Pettersson.
I kväll visas Svenstedts "Partita" om Pasolini på Cnema i Norrköping. Pasolini själv spelade in många filmer, bland dessa kan bland annat "Snyltaren" (1961), "Matteusevangeliet" (1964), "Svinstian" (1969), "Medea" (1969), "Decamerone" (1970), "Cantebury Tales" (1972), "Tusen och en natt" (1974) och "Salò, eller Sodoms 120 dagar" nämnas.