Kompisarna Sara och Amida bor i Orten och har problem. Det är väl det enda som kan slås fast med riktig säkerhet i den här filmen. Varför de har hamnat i kläm är rätt oklart, liksom vad deras huvudsakliga hinder egentligen är. De vill ”dra från Orten” men ägnar sig mest åt att snatta dyra designerkläder så att de kan festa på Stureplan. Jo, just det, Amida verkar ta alla droger själv, istället för att sälja dem tillsammans med sin kumpan Stoffe (!). Så pengabristen är ett faktum och en gangster vill ”ha sina para” senast på torsdag.
Den hajpade regissören Nikeisha Andersson har tidigare gjort ett hundratal musikvideor och verkar vara en tuff och driftig person. I ”Para knas” finns ambitioner att berätta om innerstan och förorten, orättvisor och frustrationer. Hon har onekligen mycket på hjärtat när det gäller fördelningen av rikedom i samhället och det hade varit så kul om hon hade lyckats formulera sig bättre. Men med sin långfilmsdebut hamnar hon snett. Det finns liksom ingen som helst rim eller reson med någonting. Skådespelarna är egentligen inte dåliga men deras handlande framstår som obegripligt nästan hela tiden. Som publik undrar man verkligen om filmen ens är riktigt färdigklippt?
Svensk film är inte superbortskämd med regissörer och filmer som skildrar miljöer och problem utanför den redan mycket väldokumenterade vita medelklassen. Därför är så klart alla försök till en vidgning av perspektiven välkomna (även om det är en smula nedslående att de försök som ändå görs ofta handlar om att vara eller inte vara kriminell). Turligt nog, för den som är sugen på att se en film om tjejer som drömmer om att komma bort från problemtyngda förorter, så finns ett annat – lyckat – alternativ från i år: Den välspelade, välklippta och engagerade ”Dröm vidare” av Rojda Sekersöz med Evin Ahmad i huvudrollen. (TT)
