Regissören Kathryn Bigelow och manusförfattaren Mark Boal har hävdat att de bara skildrat vad deras research visat. Huruvida deras uppgifter är korrekta eller inte kan inte jag avgöra. Däremot är tortyrscenerna mycket obehagliga och något glorifierande är svårt att hitta här. Filmen tar heller egentligen ingen tydlig ställning i frågan utan lämnar det till betraktaren att själva reflektera över moralen i situationen.
"Zero dark thirty" handlar om tio år av kyligt underrättelsearbete efter 11 september, som så småningom leder till att Usama bin Ladin hittas och dödas. Trots att vi sitter med facit i hand blir det ändå märkligt spännande att följa jakten, där Fares Fares dyker upp ibland som CIA-agent.
Motorn i dramat är dock Maya, som är baserad på en verklig person inom CIA, och suveränt spelad av Jessica Chastain.
Maya blir kallad för "a killer" på ett tidigt stadium och ger sig heller aldrig. Även om hon är något mer balanserad än Carrie i "Homeland" har de liknande karaktärsdrag. Hon är enormt målinriktad, snudd på fanatisk, i sin jakt. Mellanmänskliga relationer är hon ingen expert på, däremot.
Till en början är den magra bakgrundsinformationen om Maya frustrerande. Till slut känns det dock smakfullt av Kathryn Bigelow att inte göra detta till en typisk hämndhistoria där en enda individ får stå i centrum med sin egen personliga berättelse. Även om Maya är en stark drivande kraft så är den här storyn större än så, framförallt mer komplex än att det går att pressa fram en slags oproblematisk hjälte.
I filmens final kommer till slut också det som publiken kanske förväntar sig av en Kathryn Bigelow-film, en actionstinn sekvens där jakten når sin kulmen. Det är rasande skickligt att lyckas bjuda på en så spännande och samtidigt så realistisk känsla av lika delar lättnad och anti-klimax. (TT Spektra)