“Wuxia” översätts ungefär till “beväpnad hjälte” och är en genre inom kinesisk litteratur med månghundraåriga traditioner. Den motsvarar våra riddarballader eller västernberättelser och i regel handlar wuxia-historierna om kringströvande män med svärd som strider för det goda i ett mytiskt forntida Kina, försjunket i ondska och orättvisa.
Redan under 1920- och 30-talet började kineserna att filmatisera wuxia och efter andra världskriget fick genren helt nytt liv genom det Pekingfödda geniet King Hu som i slutet av 60- och början av 70-talet skapade de tre stilbildande filmerna “Come Drink With Me” (1966), “Dragon Inn” (1967) och “A Touch of Zen” (1971). Han spelade in dem i Hongkong och Taiwan och genom att förlägga dem till en svunnen tid kunde han fritt allegoriskt utforska teman kring individens kamp för frihet och totalitärt förtryck i kulturrevolutionens Kina, samtidigt som han med stor kärlek lyfte fram just den egna kulturen. Inte minst lät Hu kvinnorna ta plats, i “Come Drink With Me” spelar den då blott 20-åriga Shanghaifödda balettdansösen Cheng Pei-pei, betraktat som filmhistoriens första actionhjältinna, rollen som svärdmästarinnan Gyllene Svalan som leder kvinnliga krigare i kampen mot grymma banditer.
Hu:s arv har levt vidare bland kinesiska filmskapare, många av oss har sett Ang Lees fyrfaldigt Oscarsbelönade moderna klassiker “Crouching Tiger Hidden Dragon” (2000) eller Zhang Yimous “Hero” (2002), i vilka vi också möter starka hjältinnor.
En annan arvtagare till Hu är Johnnie To, som på den här sidan millennieskiftet blivit internationellt uppmärksammad för sina thrillers som utspelar sig i hemstaden Hongkong. På hemmaplan gjorde sig To känd för sina komedier, dramer och actionfilmer i slutet av 80-talet och början av 90-talet. En av dem, “The Heroic Trio” (1993) bröt ny mark när den gick upp på biograferna för 20 år sedan och i kväll visas den föredömligt nog på Filmstaden under Asiatiska filmfestivalen i Linköping.
Polismannen Lau (Damian Lau) utreder mystiska och spårlösa försvinnanden av spädbarn. Det Lau inte vet är hans egen hustru Tung (spelas av “Hong Kongs dotter” eller “Österns Madonna”, popstjärnan Anita Mui) egentligen är den maskerade brottsbekämperskan Mirakelkvinnan (!) som i hemlighet själv försöker sätta stopp för bortförandena. Samtidigt är den hårdkokta prisjägerskan Chat (spelas av Hongkongfödda superstjärnan Maggie Cheung som några år senare skulle få hela världens blickar på sig i just “Hero” och i Wong Kar-wais romantiska mästerverk “In the Mood for Love” (2004)) anlitats för att ta fast kidnapparen. Dessutom dyker den mystiska Ching upp (spelas av den malaysiska skådespelerskan, balettdansösen och skönhetsdrottningen Michelle Yeoh, ständigt utsedd till en av världens vackraste kvinnor, som spelade i “Crouching Tiger Hidden Dragon” och tidigare år blev den första asiatiskan någonsin att tilldelas Oscarsstatyetten för bästa kvinnliga huvudroll för sina insats i amerikanerna Daniel Kwans och Daniel Scheinerts sjufaldigt Oscarsbelönade film “Everything Everywhere All at Once”) som själv är förbunden med de underjordiska makter som vill åt de nyfödda i syfte att återupprätta det kinesiska kejsardömet. De tre kvinnorna visar sig dela ett tragiskt förflutet och bildar motvilligt en hjältemodig trio.
Det som utmärker Tos skapande är hur friskt han blandar olika genrer i ett slags postmodernt grepp som inspirerat amerikanska filmmakare som Quentin Tarantino (“Pulp Fiction”, “Kill Bill”, “Inglourious Basterds”, “Django Unchained”) och nu Kwan och Scheinert. Vanligtvis utforskar han mänskliga relationer, en österländsk ödestro och förändringen av Hong Kong som samhälle (något som blivit allt viktigare och svårare sedan kinesernas övertagande 1997) på ett mångskiftande och närmast kameleontiskt vis. To växlar raskt mellan stämningar och genrer i en ändå sammanhållen stil. En lågmäld realism blandas med högst stiliserad scenografi och skådespeleri. I “The Heroic Trio” kastar han oss hejdlöst mellan den politiska polisthrillern, superhjältehistorien, det magiska fantasiäventyret, den djupaste relationsdramatiken, kampsportsfilmen, parodin och komedin. Det gäller att hänga med i svängarna!