I övrigt har hans hardcore-fans anledning att sörja det faktum att Burton en gång i tiden var en goth-mästare i skräckkomedier med bråda djup, men numera verkar som en lagom spännande pulshöjare för den breda publiken.
Detta gör han dock rätt bra.
Redan innan förtexterna får vi den gruvligt melodramatiska premissen serverad. I mitten av 1700-talet får den rike Barnabas Collins smaka på hur det går när man försmår en snygg piga (Eva Green), som råkar vara häxa, klassmedveten och enormt långsint.
Hon tar kål på hans käraste och förvandlar Barnabas till en vampyr och begraver honom i en kista.
Tvåhundra år senare blir han uppgrävd i ett 1972 där hans avlägsna släktingar lever i ekonomiskt och själsligt armod i det enorma, förfallande slott hans föräldrar en gång byggde upp.
Barnabas rotar fram lite skatter ur en lönngömma och sätter fart på både familjen och affärerna igen, för att ta hämnd på häxan, som fortfarande lever.
Med sin senaste film, "Alice i underlandet", fegade Burton rejält med svärtan men öste på med 3D-effekter och flörtade med en ung publik. Det lönade sig, kommersiellt blev filmen en hit. Till den här uppdateringen av en tv-serie från 1960-talet har han skippat 3D:n. Men det handlar ännu en gång om en väl tam blandning av skräck och komedi även om miljöerna är oklanderligt burtonska med stormande hav, ett gammalt kråkslott, pumpaland och krokiga knotfingrar.
Trots nästan två timmar hinns inte alla spår riktigt med i det knökfulla manuset men dialogen är spänstig och det är lagom mycket frossa i 1970-talskitsch. Spelet mellan Johnny Depps vampyr och Eva Greens häxa är sprakande och kul att se på.
(TT Spektra)