Dramakomedi
Regi: Kenneth Branagh
I rollerna: Lily James, Cate Blanchett, Helena Bonham Carter med flera
Åldersgräns: 7 år
Det var en gång en filmtrend som förvandlade gamla klassiska sagor till moderna filmupplevelser. Ibland gick det bra, som när Snövit fick bli actionhjältinna i ”Snow white and the huntsman”. Ibland gick det dåligt, som när Rödluvan placerades i en ospecificerad medeltid i ”Red riding hood”, där de flesta såg ut som om de genomgått en dyr botox- och/eller tandblekningsbehandling.
Nu har turen kommit till Askungen att få nytt, icke-animerat liv. Resultatet är gulligt, oironiskt och problematiskt.
Mössen, elaka styvmor, pumpan, en ung och god hjältinna, balen, allt det där är med. Klatschig färgsättning ger en ganska härlig retro-känsla, vilket i kombination med den goda fén (underbart tolkad av en bitskt vimsig Helena Bonham Carter) och gnistrande skor för tankarna till ”Trollkarlen från Oz”.
I regissören Kenneth Branaghs kompetenta händer skapas ett välbekant universum där förvandlingsmagin kring midnatt blir en komisk och medryckande höjdpunkt. Alla småflickor som ser detta kommer att sitta som små ljus och ingen behöver således bli besviken.
Eller, vänta nu.
Med den suveräna Cate Blanchett i rollen som elaka styvmor blir det plötsligt väldigt tydligt vad den här historien egentligen handlar om. Styvmor har inga egna medel förutom sitt utseende. När make nummer två, Askungens pappa, dör försvinner försörjningen igen och allt hopp ligger i att åtminstone någon av hennes döttrar kan gifta sig rikt. Tyvärr är döttrarna varken vackra eller smarta, inte konstigt att hon blir bitter.
Men 2015 borde man ha högre ställda förväntningar på en prinsesshistoria än att den ska fortsätta att reproducera att det som är och förblir det viktigaste för kvinnor att satsa på är utseendet, så att de kan snärja prinsen och andas ut.
Förhandssnacket har typiskt nog handlat om Askungens enormt snörda midja. I den klassiska balscenen är den i stort sett lika tunn som hennes hals. Visst är Askungen tapper och snäll men det som fastnar är det gamla vanliga. Smalast midja vinner.
Räkna med att småflickorna gör mentala anteckningar och sparar till senare.
Slutet gott, allting gott?. (TT)