Dramakomedi
Regi: John Madden
Med: Maggie Smith, Judi Dench, Dev Patel.
Åldersgräns: Barntillåten
Den engelska skådespelareliten samlas igen för att leva mysigt – men inte okomplicerat – pensionärsliv i Indien. Men en tondöv huvudperson ställer till problem för uppföljaren till "Hotell Marigold".
Det har gått fyra år sedan den första filmen blev en oväntad pangsuccé på biograferna. Men på Hotell Marigold har bara ett par månader förflutit sedan vi senast fick stifta bekantskap med de engelska pensionärer som har gjort hotellet i indiska Jaipur till sitt hem.
Det är bråda dagar på Hotell Marigold. Ägaren Sonny (Dev Patel) vill expandera och köpa ännu ett hotell, och försöker få utländska investerare på kroken. I sin iver försummar han sin fästmö och planeringen inför deras bröllop.
Och det blir tydligt att relationer kan vara knepiga även på ålderns höst. Blyga paret Evelyn och Douglas (Judi Dench och Bill Nighy) försöker få rätsida på sin romans, kvinnokarlen Norman (Ronald Pickup) prövar på monogami och Madge (Celia Imrie) velar mellan två friare. Och i alltings mitt står den rättframma Muriel (Maggie Smith) – ett rivjärn med ett hjärta av guld.
Det är en fröjd att se seniorerna i den engelska skådespelareliten dansa sig genom filmen. Rollfigurer som på pappret ser ganska tunna ut lyckas de fylla med liv, lust och bitterljuva kärlekssmärtor. Inte ens när de ska svänga sina lurviga Bollywood style blir det fånigt – en sann bedrift.
Problemen uppstår i samspelet med Dev Patel, som spelar Sonny som en brittisk nidbild av en överentusiastisk indier. Det hjälper inte att nästan alla hans repliker består av hemmasnickrade ordspråk och tokroliga språkförbistringar. Som en tondöv förstafiol i en symfoniorkester gnisslar hans maniska rollfigur mot medspelarnas fina nyanser. (TT)