Som en oas i öknen dök den upp, kommunens egen filmfestival. Plötsligt fick även Linköpingsborna möjlighet att se hyllade filmer som Oscarsvinnaren "Ida" och guldbaggevinnaren "Två nätter, en dag" – filmer som redan visats i 14 av landets 15 största städer. I en kort vecka, 27 februari till 5 mars, var inte Linköping sämst på att visa så kallad ickekommersiell film.
Några föreställningar blev utsålda, bland annat när ovan nämnda filmer visades. Av 1 785 biljetter såldes 1 351 stycken, vilket innebär 76 procents beläggning.
– Vi är rörande överens om att det var en kul och bra satsning, säger Anders Thorén på Arenabolaget, som hade kommunens uppdrag att genomföra arrangemanget.
Han deltog i ett möte i måndags där filmveckan utvärderades och alla inblandade var mestadels belåtna. Ska han vara självkritisk är han inte riktigt nöjd med marknadsföringen. Det drabbade framför allt en del föreläsningar som lockade en gles publik.
– Det blev lite väl snabba puckar från beslut till genomförande, konstaterar han.
Vad blir då fortsättningen? I Norrköping har kommunen satsat på kvalitetsbiografen Cnema. I Gävle, där Filmstaden har åtta salonger precis som i Linköping, hyr kommunen en av salongerna. Vad ska hända i Linköping?
– Vi ska utvärdera filmveckan och se hur vi går vidare därifrån, säger Evelina Alsén (MP), som är ordförande i kultur- och fritidsnämnden i Linköping.
– Det var jättekul att se vilket intresse det finns för att se smal film. Vi hoppas att smalare film ska bli en naturlig del av utbudet, fortsätter hon, utan att vilja precisera hur frågan ska lösas.
I den paneldiskussion som avslutade filmveckan var alla politiker överens om att den smalare filmen behöver synas i Linköping, men några löften uttalades inte där heller.
Det finns också annat att satsa på. Det tycker Mattias Ahlén på Film i öst, som är Region Östergötlands resurscentrum för film.
– Det är bra att man tar tag i visningsfrågan. Men man behöver tänka på möjligheten att skapa film också, och den rörliga bildens plats i skolan, säger han.
Han trycker på att det är både en näringslivsfråga och en kulturfråga, att det finns filmare i Östergötland som behöver stöd och pekar på det snabbt växande intresset bland barn för att göra film.
– Det är förstås en konsekvens av teknikutvecklingen. Nu får barnen egna Ipads i skolan. Då har du kamera, redigeringsutrustning och visningsmöjlighet i en och samma maskin, säger Mattias Ahlén.
Där finns en jättepotential, som han tycker ska tas på allvar.