Favoriten
"Om hästar och män"
Dramafilm från 2013
"Om hästar och män" är ingen hästfilm, utan en film om män på den isländska landsbygden– vissa arga, andra stolta eller fulla.
Och visst har islandshästen en huvudroll– men snarare som männens redskap än husdjur.
Som medel för att imponera på en kvinna (det räcker med att se på filmomslaget så förstår man att det går sådär).
Som livboj för att simma ut i ett iskallt hav och köpa rysk sprit från fartyget som nyss lämnat hamn.
Eller som provisorisk sovsäck när vintervindarna blir för kalla ute i ödemarken (när den vilsne ryttaren sliter ut hästens tarmar för att få plats i buken får den äckelmagade tittaren blunda, eller ta sig en sup).
Det är bisarrt, tragiskt och stundtals pinsamt. Kombinationen får mig att fnissa. Det är kul – utan att egentligen vara en rolig film.
Vi får en – om än uppskruvad och ensidig – inblick i hästens betydelse på Island. Denna ö som är så vacker och ful på samma gång.
Filmen påminner mig om när jag en sommar arbetade på en isländsk hästgård. Några få gånger, sent på kvällarna när turistridningarna var avklarade, fick jag följa med islänningarna och rida. Vi vallade hästflocken över berg, genom forsar och dalar i en rasande fart. Då och då stannade vi och drack. Öl och fickpluntor hivades upp och till ljudet av andfådda hästar blev vi allt mjukare i knäna.
Som ordentlig svensk var upplevelsen måhända gränslös – men ack så rolig.
Precis som filmen "Om hästar och män".