I slutet av 1980-talet slog biografen i Folkets hus i Gusum utanför Valdemarsvik igen. Ingen kom längre dit för att se filmer.
– Det var hopplöst. Jag har gått tillbaka och tittat i böckerna, de sista fyra föreställningarna var det ingen publik över huvud taget. På den tiden fick vi filmer från sju månader till två år efter att de hade haft premiär, det blev då svårt att få hit folk eftersom de bara kunde åka fyra mil till Norrköping och se Sverigepremiärerna där i stället, säger biografföreståndaren Kenneth Quick.
Men efter några år i dvala startade han och några andra filmentusiaster upp biografen igen 1994. Situationen hade då förändrats något, de kunde åtminstone få visa filmer några veckor efter att de hade haft premiär.
– Jag hade som målsättning att vi skulle få en egen premiär inom tio år, men det gick på bara fem år. Vi visade premiären av Lasse Åbergs ”Hälsoresan” 1999 och med den vände allt.
För att fortare kunna få nya filmer till landsbygdsbiograferna i Östergötland samlade Kenneth Quick ett nätverk av tretton små biografer som gick ihop och hjälptes åt att köpa filmer som de kunde visa när och hur ofta de ville utan att behöva ta hänsyn till de stora biografägarna inne i städerna.
Men snart kom nya utmaningar. Digitaliseringen som började omkring 2004 blev slutet för många landsbygdsbiografer i Östergötland eftersom de behövde göra stora investeringar i ny teknik. I bruksorten Gusum visade sig bruksandan från sin allra bästa sida när den lokala metallklubben, IF Metall, Ica-handlaren, kommunen, Nordic Brass (bruket) och en anonym givare gick ihop och såg till att ortens biograf fick en digital projektor för hundratusentals kronor.
– Först provade vi att hyra en och det kostade oss 5 000 kronor i månaden. Då fick vi bara visa svensk film och vi trodde aldrig att det skulle gå vägen. Men så fick vi visa premiären av ”Göta kanal 2” till julen 2006, och även om det inte är någon bra film så drog den massor med folk, vi sålde 1 600 biljetter till bara den.
Därefter var entusiasterna på Folkan Bio i Gusum övertygade om att digitaliseringen var framtiden och den nya tekniken har verkligen gett biografen möjlighet att visa fler filmer oftare. Inte minst har livesändningarna från operaföreställningarna på Metropolitan i New York sålt mycket. I diket mellan stolarna och bioduken dukar Kenneth Quick upp borden för dem som vill fika eller äta i pausen.
– I starten var det få andra som visade det så vi kunde ha uppemot 80-120 besökare per föreställning. Sedan dess är det fler biografer som har börjat visa dem och då har betydligt färre kommit hit, men vi har mellan 15-40 i publiken på operasändningarna numera.
Fortfarande har Folkan Bio ett stort upptagningsområde, det kommer biobesökare från Valdemarsvik, Söderköping, Åtvidaberg och Norrköping. Och biografen håller sig à jour och visar de senaste filmerna. Ett sätt att behålla sin relevans är att visa annat än amerikanska storfilmer och svenska publikfavoriter, konstdokumentärer och smalare filmer kan vara svårt att se på annat vis.
– Jag tycker om fransk film, även om jag ofta får höra lite gnäll när vi väljer att visa det.
Folkets hus i Gusum har haft stor betydelse för Valdemarsviks kommuns kulturliv, utöver biografen ges det dansklasser och spelas amatörteater i huset och dessutom har den kommunala kulturskolan sin undervisning där. Den första filmen som visades på biografen 1949, var Lars-Eric Kjellgrens då två år gamla komedi ”Tappa inte sugen” med Nils Poppe och Annalisa Ericson i huvudrollerna. Även om biografen har moderniserats sedan dess har mycket av det gamla bevarats för framtiden, exempelvis de gamla projektorerna samt 300 originalaffischer var av några riktigt fina från 60-talet hänger inne i den lila salongen med orangea, röda och gröna stolar.
– På den tiden gjordes unika affischer i varje land. De stora formgivarna i Sverige var Hugo Björne och Gösta Åberg, men det var också mång andra annars kända konstnärer som skapade affischerna.
Kenneth Quick är uppvuxen i Norrköping och bär stolt knappnålen med IFK-märket på blazerslaget. För 45 år sedan flyttade han från Krokek till Gusum och elva år senare började han engagera sig i Folkets hus-föreningen.
– Jag skulle bara jobba ett par år på bruket var det tänkt, men vi blev kvar här och det har jag aldrig ångrat. Det här samhället har gett mig så mycket.
Det stora filmintresset har han haft sedan barnsben.
– Hemma fick vi barn välja mellan en tv eller att gå på bio två gånger i månaden. Vi valde tv… och så gick vi dessutom på bio två gånger i månaden!
Biograferna har överlevt flera stora motgångar genom åren och den stora utmaningen för deras framtid är nu strömningstjänsterna. Kenneth Quick har iakttagit hur biofilmen hela tiden kunnat anpassa sig till teknikens utveckling.
– I början på 60-talet kom tv-apparaterna och det var ett hårt slag mot biograferna. På 80-talet kom nästa smäll och det var videobanden, även om de också gjorde nytta. Alla B-filmer, dåliga västerns och porrfilmer som annars skickades ut hit, hamnade direkt på videokassett i stället och det var bara bra. Nu pratar de om att även ”streamingen” har nått sin ”peak”, men vi får väl se...
Det som oroar honom mest är att allt färre ungdomar kommer på visningarna, ett mönster Kenneth Quick såg redan innan pandemin och som han inte tror har upphört med den.
– Marvels superhjältefilmer gick länge väldigt bra, men även de har dragit allt mindre publik med tiden. När det går så fort för filmerna att komma ut på strömningstjänsterna är det många som ser dem där i stället.
Själv tycker han att det är lika livlöst att se bra film på tv som att sitta hemma och titta på fotbollsmatcher, de ska upplevas på plats tillsammans med andra, då blir det rätt närvaro.
– Jag strömmar jag ingenting förutom P 4, för jag behöver lyssna på något när jag jobbar.
För att biografen ska gå ihop behöver den ha omkring 30 besökare per film i en salong med 170 platser. Folkans Bio håller sig à jour och visar det allra senaste i Gusum, men på premiären av den nya storfilmen ”The Batman” var det bara tolv som kom.
– Det får vi ändå vara nöjda med, jag tror tyvärr att det kommer ta år innan publiken hittar tillbaka till biograferna igen.