Scifi/Action/Komedi
Regi: James Gunn
I rollerna: Chris Pratt, Zoe Saldana, Vin Diesel
Det hade gjorts superhjältefilmer tidigare, men det var först med Bryan Singers "X-men" år 2000 som Marvels invasion av filmvärlden drog igång på allvar. Efter fjorton år av Spindelmannen, Avengers och Iron Man har vi nu nått serieimperiumets mer obskyra bakkatalog.
"Guardians of the galaxy" är baserad på den i Sverige rätt okända serietidningen med samma namn. Filmen följer Peter Quill (Chris Pratt), rymdpirat och intergalaktisk skön kille, när han bokstavligt talat dansar in i ett gammalt tempel och stjäl en uråldrig sfär. När denna visar sig innehålla nyckeln till galaxens framtid, tvingas Quill slå sig ihop med lönnmördaren Gamora, hämnaren Drax, den genmanipulerade tvättbjörnen Rocket och det talande trädet Groot för att rädda universum.
Om Thor-filmernas handling (asagudar i rymden!) kändes extrem så är "Guardians of the galaxy" det tunga scifi-artilleriet. Barn kidnappas av ufon, Kree-folket ligger i krig mot Xandar-folket och rymdsamurajerna Ronan och Thanos vill förgöra galaxen, allt i filmens inledande minuter.
Om man hänger med i rymdpolitiken spelar ingen större roll. Handlingen är helt sekundär när "Guardians of the galaxy" blåser iväg som en CGI-animerad berg- och dalbana: Det finns inte en tråkig sekund i denna sommarmatiné för tv-spelsgenerationen.
Men när karusellen saktar ner blir bristerna mer påtagliga. Filmens handling är ett oinspirerat hopkok av beprövade koncept som "Star wars", "Det femte elementet" och tv-spelsserien "Mass effect". Dialogen är svag, de minnesvärda skådespelarinsatserna få. Samtidigt kan Marvel sin genre vid det här laget: Tempo, humor och charmen hos en vapengalen tvättbjörn kompenserar Marvels i vanlig ordning skakiga manus.
Inom den yngre målgruppen är detta troligtvis en av årets roligare filmupplevelser. För den bredare publiken är "Guardians of the galaxy" en fartfylld sommarbagatell, varken mer eller mindre. (TT)
