Philippe Noiret spelar biografmaskinisten Alfredo och Salvatore Cascio spelar den filmälskande pojken Totò i Giuseppe Tornatores klassiker "Cinema Paradiso" (1988).
Italienaren Giuseppe Tornatores klassiker “Cinema Paradiso” (1988) belönades med en Oscar för bästa utländska film och brukar omnämnas bland de bästa filmerna som gjorts. Det är en varm kärleksförklaring till filmkonsten som skildrar hur biografen Cinema Paradiso under flera årtionden blir hjärtat i den lilla sicilianska byn Giancaldo.
Biografen drivs först av den lokala katolska församlingen vars präst censurerar filmerna från sensuellt innehåll, men efter en brand tas den över av en lokal lottomiljonär som äger den till dess att urbaniseringen och kommersialiseringen blir dess död. Tornatores film berättar om hur biografen skapar gemenskap när byborna tillsammans upplever både den vida världen och de stora känslorna genom den, de lär sig genom filmen hur de ska vara människor.
I Östergötland finns det fortfarande motsvarande biografer ute i de små orterna utanför städerna. De drivs av föreningar och eldsjälar och har precis som för Giancaldos bybor varit viktiga samlingspunkter för människor och skapat gemenskap och fönster mot världen. Filmkonsten var precis som teatern avsedd att upplevas tillsammans med andra människor, inte hemma framför 60-tummaren med surroundljud.
I Giuseppe Tornatores klassiska film "Cinema Paradiso" (1988) är biografen samlingspunkten och hjärtat i den lilla sicilianska byn Giancaldo.
Hur ser det ut för de små biograferna nu? Och hur blir det i framtiden? De frågorna vägleder mig i serien “Bion mitt i byn”.