10–11 oktober
Jazziga och rockiga konserten med gruppen Nordic blev det som toppade 2014 års folkmusikfestival i Linköping i hård konkurrens med Esbjörn Hazelius och Johan Hedin.
Att Folkmusikfestivalens flytt från rymligare Folkets Park till trängre Nationernas hus förra året blev inte av ondo tack vare en stor tillgång, Forumteatern. En välbehövlig oas i musikmyllret och en viktig scen för de föreställningar som är festivalens kärna.
Folkmusikfestivalen snurrar runt tre olika axlar. Föreställningar i Forumteatern, intensivt folkdansande i de olika salarna och, i lediga utrymmen, myllret av det spontana buskspelet. I år intensivare än någonsin.
– Hit till Linköping återkommer alla för här är alla, sade Tove Meyer-Lie. Hon tillhörde gruppen från Malungs folkhögskola som tävlade i studentspelmanslags-VM.
– Man kan inte gå fem meter utan att träffa någon man känner.
I vimlet sågs Erik Pekkari, från Värna, riksspelman på durspel och kompis med många av artisterna på scenen.
– Jag tycker att det är kul att festivalen blivit så etablerad, sade han.
– Det är kul att se att folkmusik nu är genre vid sidan av annan musik som till exempel jazz och blues.
Dansmyllret visade att festivalen inte bara lockar musiker utan också många dansare i alla åldrar.
Från lilla Hulda Sallmander, 1,5, som lyckligt snurrade runt på sin mammas axlar i polskevimlet till gråhåriga dansveteraner.
Några som fick fart på dansbenen var Arméns musikkårs folkmusikensemble. Ett storband och folkmusik, mycket lyckat och dansant.
Fart på dansbenen var det också när studentspelmanslags-VM avgjordes, i år med musikkonservatoriet i Falun som vinnare tack vare ”bra sång, varierat låtval, imponerande samspel och bra arrangemang.”
Forumteatern packades också full när Esbjörn Hazelius och Johan Hedin släppte eller bokstavligen kastade ut sin nya skiva till publiken.
Johan Hedin tar nyckelharpan till nya höjder och vävde finstämt ihop dess toner med Hazelius gitarr och mandola till en vacker musikbonad. Vackrast blev det i en polska från Vikbolandet av Frans Klarin som fick publiken att nästan falla i trans.
Emma Härdelin, Kersti Ståbi, Johanna Bölja och Katarina Hallberg stod för en annan bra konsert med ”sånger om döden”. Blev inte alls så allvarligt. Den finstämda stämsången varvades med mer burleska visor om likvakor som inte blev som man räknat med.
Redan under den vackra dansuppvisningen med gruppen Villniss visade spelmannen Anders Löfberg att han kunde spela på otaliga instrument.
Att en cello kan vara ett jazzigt instrument visade han i festivalens mest fullsatta konsert tidigt i söndagsnatten med gruppen Nordic.
Publiken köade en halvtimme innan för att höra Magnus Zetterlund spela mandolin och Erik Rydvall nyckelharpa tillsammans med Anders Löfbergs cello. Och det var det värt. Under en timme bjöds en musik som var folkmusik och jazz och rock på en gång.
Att få en nyckelharpa att låta som en gitarr spelad av Jimi Hendrix, det går.
Att få harpa och mandolin och cello att låta som om de spelades av den legendariske jazzgitarristen Django Reinhardt gick också.
Och att låta Bach smyga in gick också bra. Och lite irländskt och old timey med gästartisten Lena Jonsson gick det också.
Och bra, det vill säga, som planerat gick också festivalen enligt arrangörerna sent på söndagsnatten.
