"Ett lik för mycket", Carin Hjulström (Forum)
Det här är den tredje delen i författarens serie "Säbyholms gröna fingrar". Den mångsidiga författaren, journalisten och programledaren briljerar i denna genre som verkligen ger skäl för namnet "mysdeckare" eller "cosy crime".
Boken kom till när författaren flyttade från Göteborg till godset Säbyholm utanför Stockholm, som också utgör fonden för böckerna i serien. Huvudkaraktär är en berömd skådespelare, Siri Ehrensvärd, som driver en plantskola och handlingen i kretsar kring ett stort narkotikalass och ett oväntat försvinnande.
Här ryms allt: kärleksrelationer, familjerelationer, brott och natursköna miljöer. Ett välskrivet praktexempel på vad en mysdeckare kan vara.
"Löparen", Anders Gustafson och Johan Kant (Lind & Co)
Det här är den sjätte delen i "Singöserien" vars författare har blivit hyllade för sin förmåga att undvika klichéartat övervåld – vilket är en lyckad avvägning när en serie ska dra mer åt "mysdeckar-hållet" än åt det renodlade deckar-hållet.
Böckerna utspelar sig i norra Roslagen och den vänliga 62-åriga kommissarien Solbritt Andersson har vunnit många läsares hjärtan sedan den första boken "Singöspionen" kom år 2015.
I "Löparen" hittar hon en sko när hon är ute på skogspromenad, och gör kopplingar till ett försvinnande som skett flera år tidigare. När varken chefen eller väninnan lyssnar på kopplingarna hon gör börjar Solbritt Andersson att göra efterforskningar på egen hand ...
"Midsommarblot", Ewa Klingberg (Historiska Media)
Det här är den första delen i den etablerade feelgoodförfattarens nya mysdeckarserie "Värnamord".
I den får vi följa Niklas som ska begrava sin pappa när han för första gången på väldigt många år träffar sin syster. När Niklas kommer till faderns hus och ska tömma dödsboet hittar han ledtrådar i ett gammalt fall, och kommer på den vägen närmare sin nu döda pappa och sin syster.
Andra delen i den här mysdeckarserien kommer i slutet av augusti, och jag vågar lova att du kommer att längta efter den efter att ha läst denna mysiga deckarroman. Språket är luftigt och följsamt och du kommer inte behöva ligga sömnlös av skräck som man kan göra när man läst hårdkokta deckare. Det bästa av två världar: lika delar mys och rys.