Det sitter alltid en lapp uppnålad på väggen vid min plats på redaktionen. Förr hade vi egna rum och massor av väggar att leva ut på.
Numera sitter vi, som de flesta andra, i kontorslandskap.
Det spelar ingen roll.
Heidenstam hänger med.
Alltid finns det nån liten yta där man kan nåla upp en dikt.
I mitt fall är det ”Om tusen år”:
En dallring i en fjärran rymd, ett minne
av gården som sken fram bland höga träd
Vad hette jag? Vem var jag? Varför grät jag?
Förgätit har jag allt, och som en stormsång
allt brusar bort bland världarna, som rulla.
”Vad hette jag? Vem var jag? Varför grät jag?”... herregud, vilken rad. Den känns ju dyster, kanske, ska allt glömmas och brusa bort, så meningslöst?
Men nej, den där dikten tröstar mig. Jag blir alltid tjutfärdig av den, men på ett bra sätt.
När saker hopar sig och allt går åt skogen, stressen slår en rak höger eller kritiken stormar. Då tänker jag ”Förgätit har jag allt, och som en stormsång/allt brusar bort bland världarna, som rulla”.
Så farligt är det kanske inte, det där som bekymrar just nu. Lite som vi klämmigt sa när jag växte upp: ”Vad gör det om 100 år!”. Fast betydligt snyggare och in i hjärteroten berörande.
Nobelpristagaren Verner von Heidenstam (1859-1940) var genom hela sitt liv sjukligt fascinerad av döden, den stora gåtan. Han var inte troende kristen, snarare en tidig ateist, men han trodde ändå på något stort och evigt. Redan som liten, udda pojke på morfars flotta bruksherrgård Olshammar lekte han helst bland gravarna i gårdskyrkan. Och visst ritade han sin egen gravinskription och sn egen gravvård. Han fann stort nöje i det.
I dag är det Övralidsdagen och en annan favorit, Linköpingsfödde Bruno K Öijer får ta emot årets Övralidspris på 300 000 kronor. Rockpoet kallas han i sin coola hatt och dubbelknäppta svarta kavaj. Men nog tusan finns det länkar till Heidenstam, se bara raden ”vem var jag / ett namn kanske” i hans senaste, glimrande diktsamling ”Och natten viskade Annabel Lee”.
Åk till Övralid och lyssna på hans tal 6 juli kl 16. Eller läs Corren kultur på tisdag!
"Om tusen år" finns i Heidenstams sista bok ”Nya dikter” från 1915. Och förstås i Samlade dikter i olika upplagor.
Lästips för fans: ”När kastanjerna blommade”, H:s egen uppväxtskildring, som sammanställdes efter hans död.