Singel från The Beatles, april 1969
När John Lennon i november 1966 träffar Yoko Ono på Indica Gallery i London har han haft ett tufft år. Han har jämfört Beatles med Jesus och dragit på sig ett massivt missnöje, The Beatles har slutat turnera på grund av all psykisk stress och managern Brian Epstein har försökt att begå självmord. Lennons kostym är för trång, han bär en tickande bomb innanför skjortan. Han flyr in i LSD-ruset och ser till sin fasa hur Paul McCartney, som kommit in i ett fantastiskt kreativt stim, nu tar över som musikalisk ledare i gruppen.
John klättrar upp på en stege, tittar i tubkikaren som Yoko kedjat fast vid en duk som hänger ner från taket, och blir förtjust i det lilla ord han ser genom kikaren: JA. Sedan ser han en skylt där det står ”Slå i en spik!”. Han ber Yoko om lov, och hon svarar ”Ja, om du ger mig fem shilling?" varpå Lennon replikerar: ”Du får fem låtsasshilling så slår jag i en låtsasspik?"
– Så möttes vi på allvar, kommenterade John och Yoko efteråt.
John och Yokos kärlekshistoria gladde förvisso många. Men Beatlesfansens hat fick näring av Paul McCartney och George Harrison som bara inte kunde tåla att Lennon tog med sin nya fru till studion och litade mer på hennes omdöme än Beatlarnas egna. John och Paul var båda tävlingsmänniskor och sporrades av den andres framgångar. Med den skillnaden att John skrev sitt liv ganska exakt som han upplevde det (Mother, Working class hero, In my life), medan Paul målade med bredare och mer färglada penslar (Hello Goodbye, Penny Lane, Magical Mystery Tour)
John drogs till rockmusiken under hela sin karriär. Ett av många exempel är ”The ballad of John and Yoko”, som spelades in 14 april 1969, en låt och som beskriver parets strul med allehanda myndigheter och kampen att få gifta sig. Och kanske också att bli accepterade fullt ut som fredsapostlar via spektakulära jippon som parets "Bed-in" på Amsterdam Hilton.
Jämfört med hela Beatleskatalogen är det en ganska lättsmält låt. Men jag gillar den klart mycket mer i dag än vad jag jag gjorde när den kom. Det är bara två av Beatlarna som spelar. Ringo Starr skådespelade samtidigt i filmen "The Magic Christian"och George lämnade också återbud.
Lite trixande var det förstås i studion. John och Paul försåg låten med elva(!) identiska trumpålägg. En kraftigt uppstyrd bas fick låten att svänga och för en dag så jobbade John och Paul lika tight som förr i tiden.
Hatkärleken till den den brittiska presskåren går som en röd tråd genom låten. "The Ballad.." slutar i dur, eller kanske med en ironisk twist: "The men from the press/ said we wish you success/ it's good to have the both of you back..."
Men... det gick inte att snacka bort. The Beatles var på fallrepet, ett år senare talades det mer om splittringen än om gruppens musik.