Uteliggare är numera en vanlig syn i Sverige, så var det inte förr.
För 25 år sedan var gatubilden i svenska städer påfallande annorlunda med färre tiggare, uteliggare och fattiga, utsatta människor. Vad hände?
I den nya boken "Bortom systemskiftet: mot en ny gemenskap" granskar ett 30-tal forskare inom samhällsvetenskap och humaniora hur vårt välfärdssystem förändrats sedan 1990-talet.
En av antologins två redaktörer är Magnus Dahlstedt, professor i socialt arbete vid Linköpings universitet.
– Samhällsdebatten blir alltmer innehållslös. Forskningens resultat och olika slags kritiska perspektiv blir satta ur spel. Ett av många aktuella exempel är att forskning tydligt visar att allt hårdare tag inte löser kriminalitetens problem, men det är inget som våra beslutsfattare lyssnar på, säger han.
Magnus Dahlstedt, professor i socialt arbete vid Linköpings universitet, är redaktör för den nya antologin "Bortom systemskiftet: mot en ny gemenskap".
Boken handlar om hur marknadstänkandet växt fram inom hela välfärdsområdet sedan 1990-talet, däribland inom skolan, vården, omsorgen, bostadsmarknaden och socialförsäkringen. Konsekvenserna, visar forskarna, har lett till åtstramningar, ojämlika levnadsvillkor och rättigheter som alltmer villkoras.
– Vårt nuvarande system bygger på en föreställning om att samhället är en marknad med fokus på konkurrens, valfrihet och trimmade kostnader.
Syftet med boken är inte bara att undersöka konsekvenserna av ett marknadsstyrt samhälle. Lika viktig är frågan om hur ett systemskifte bort från marknadstänkandet är möjlig. Det handlar om sättet att organisera välfärd, om synen på samhällsgemenskapen och människors tillhörighet i den. Här finns inga enkla svar. Att nostalgiskt blicka bakåt är inte heller en lösning.
– Men genom att undersöka var välfärdsstaten befinner sig idag blir det också möjligt att hitta andra sätt att utveckla välfärden på, bort från privatisering, avhumanisering och marknadstänkande. Vi har alltid ett val att göra annorlunda.
Tiggare syns i varje svensk stad, det gjorde de inte för 25 år sedan.
Forskarna ser olika lösningar beroende på vilket område de studerat. Flera av dem pekar på vikten av att ha en stark offentlig sektor, liksom mer statlig och kommunal inblandning. Men ingenting är svart-vitt och enkelriktat vad gäller de framtida lösningarna.
– Forskningen närmar sig frågor utifrån olika värderingar, den är aldrig en enad samlad röst från början. Det är först i samtalet med flera röster som den kan stärkas och nå en slags riktning. Det måste finnas flera bud, flera förståelser för samhällsfenomen. Den här boken är ett av dessa bud, grundad på studier av många etablerade forskare runt om i Sverige.
Han lyfter fram ett tydligt budskap i boken.
– Vi manar till ett annat tänkande kring de professionellas kunnande och omdömen, som lärarna, socialarbetarna och de anställda inom vård och omsorg. Lyssna till dem istället för att undergräva det professionella arbete de gör genom krav på att mäta tid och effektivitet in absurdum.
I efterordet till boken skriver författaren Susanna Alakoski att det är länge sedan hon läste en bok ”där så många intellektuella så aktivt tar ställning för idén, att så gott som alla människor skulle klara av att leva ett bra liv om bara förutsättningarna gavs. Det vill säga bostad, jobb. En skälig ekonomi, och en vardag utan daglig oro. Ett samhälle som omfamnar dig om du en period i livet snubblar på grund av en förutsedd, eller oförutsedd, kris i livet. Eller om du behöver en annan världsdel än din egen att starta om i på grund av krig.”
Författaren Susanna Alakoski har skrivit efterordet till den nya antologin "Bortom Systemskiftet: mot en ny gemenskap".
Att det är just Susanna Alakoski, skönlitterär författare som ofta fokuserar på klass och utanförskap i sina böcker, är ingen tillfällighet. Hon är också socionom och innehar fram till 2023 en gästprofessur med fokus på skrivande och sociala frågor vid Institutionen för kultur och samhälle på Linköpings universitet.
Magnus Dahlstedt välkomnar det samarbetet.
– I det här projektet har vi dessutom haft kontakter med ABF och fackföreningsrörelsen, vi vill nå ut brett. Texterna är därför skrivna på ett så enkelt språk som möjligt, det finns också tillgång till ett studiematerial.
Burksamlare är en vanlig syn i våra städer.
Kanske är det utopiskt att tänka sig ett framtida samhälle där människor slipper tigga och rota runt i papperskorgar?
Det tycker inte Magnus Dahlstedt.
– För mig är det givet att det går att åstadkomma förändring. Det visar historien.
Han nämner aktuella lokala exempel i boken, bland annat den uppmärksammade ideella föreningen Helamalmös arbete med att motverka socioekonomiska klyftor och nedskärningar.
– Vi hoppas kunna sprida ringar på vattnet och bidra till en rörelse för förändring.