Konsten är en eremitsyssla

– Jag blir tillfredsställd när tavlan är såld. Innan dess är jag inte klar, säger konstnären Jan Davidsson, aktuell med ny utställning.

Att skapa. – Jag är jättebra på att umgås med folk, men när jag håller på med mina tavlor, då vill jag vara själv, säger Jan Davidsson.

Att skapa. – Jag är jättebra på att umgås med folk, men när jag håller på med mina tavlor, då vill jag vara själv, säger Jan Davidsson.

Foto: Mia Karlsvärd

EKEBY2017-02-21 06:00

Han möter upp utanför sitt stora röda hus i Ekeby intill Svartån mellan Mjölby och Boxholm.

– Jag är ju sån där som inte kan sitta still, säger Jan Davidsson när vi går omkring i hans ateljé.

I den kreativa röran visar han upp en oktogon han arbetar med inför kommande utställning.

I början av mars visas hans tavlor på galleri Blå i Linköping.

– Den här blev jag klar med igår, säger han och visar effekten av belysning i verket.

Det där med ordet klar, är dock en definitionsfråga för Jan Davidsson.

– Det jag inte säljer fortsätter jag jobba med när tavlorna kommer hem igen. Jag funderar då, varför blev den här inte såld. Det är för att den inte färdig, svarar jag då, förklarar Jan Davidsson när han kikar över glasögonkanten.

Det är strax dags för elvakaffe. För en stund tänker han sitta still när grannen och konstnärsvännen Arne Fälth kommer förbi.

På väggen hänger ett färgstark porträtt på samme vän, som Jan målat.

– Porträtt är bland det svåraste man kan göra.

Jan Davidsson är känd för sina porträtt. Flera Linköpingsprofiler har fångats av Jans pensel.

Det knackar på dörren.

– Nu kommer Arne. Kladdkaka, utbrister han.

Inne i köket sätter sig vi gäster oss ner. En vacker bukett med vita rosor står på bordet. Blommor till sambon Cecilia på alla hjärtans dag. Jan dukar fram. Till slut sätter han sig ner. En stund.

–Den tavlan är min. Ja, det är säkert, säger Arne Fälth, och syftar på porträttet.

Tavlan förlorade Jan i ett vad vännerna i mellan. Tonen mellan dem är hjärtlig, och lite rå.

Ska ni ha en utställning tillsammans någon gång?

– Den första gemensamma utställningen får väl heta AJ och uppföljande får väl heta JA, säger Jan och skrattar och syftar på konstnärernas initialer.

Konstnären Jan Davidsson deltar inte längre i konstrundan.

– Jag är jättebra på att umgås med folk, men när jag håller på med mina tavlor, då vill jag vara själv. Jag vill inte visa vad jag håller på med. Konsten är en eremitsyssla.

Vi går ut till ateljén igen.

Arne sätter sig ner på en stol med en gång. Jan går omkring. De kivas om betydelsen och stavningen på ett ord. Det slutar med att svenska akademins ordlista får avgöra.

Vi tittar på en del av tavlorna som ska ställas ut på galleri Blå.

– Det är när de hänger på ett galleri som jag ser tavlan, konstaterar konstnären Jan Davidsson.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!