Filmens inramning är skickligt utförd. "The last king of Scotland" handlar om diktatorn Idi Amin. Men berättelsens huvudperson är Nicholas Garrigan, nyutexaminerad läkare från Skottland. Det är med hans ögon vi får uppleva 1971 års Uganda. Han kommer dit som volontär för att söka spänning, ovetande om den militärkupp som nyss ägt rum. Hans rusiga, soliga bild av Afrika med glad musik och barn som springer efter bussen blir också vår bild.
När naive Garrigan närmast av en slump blir Idi Amins personlige läkare och dras in i hans inre krets, delar vi till en början hans förjusning och förvåning inför diktatorns nycker. Han bländas av lyxen, poolfesterna och kvinnorna och inser för sent att Amin är en mördare, och att han själv har fått blod på sina händer.
Forrest Whitaker har Oscarsnominerats för sin roll som Idi Amin och sägs ha gått in så mycket i rollen att han under inspelningarna bara gav intervjuer med Amins röst. Blixtsnabbt går han från retfullt barn till skräckinjagande despot, blandar galenskap med hämndlysten beslutsamhet. Det är han som äger filmen, därför är det också bra att han inte står i centrum i varje scen. Det skulle helt enkelt ha blivit för mycket.
Nicholas Garrigan däremot saknar både historia och egentliga drivkrafter. Det är ovanligt för en huvudperson och stundtals förlorar filmen på det. Men i det stora hela, och jämte Whitakers Amin, fungerar Garrigan bra som huvudperson. Det finns ingen tvekan om att det kommer att gå illa för honom, frågan är bara hur illa.