Tre färska deckare har landat från tryckeriet lagom till hängmattesäsongen.
Caz Frear "Små vita lögner" (Lind & Co)
En vårdag 1998 försvinner 17-åriga Maryanne Doyle spårlöst. Händelsen sätter av olika skäl djupa spår hos den åttaåriga Cat, på tillfälligt besök hos sin mormor i Maryannes hemstad på Irlands västkust. 18 år senare är samma Cat mordutredare i London när ett fall brutalt kastar tillbaka henne till den där våren.
Cats problem med att hålla isär utredningen från privatliv gör att jag velar mellan om hon är den bästa eller mest olämpliga polis jag någonsin stött på i en deckare. Men just det gör henne så oförutsägbar och spännande att följa. Caz Frear bjuder i sin debutbok på en tät story, fina vändningar och fascinerande karaktärer. Det bådar gott inför läsningen av de två uppföljarna, som hittills bara finns på originalspråk.
Lisa Bjerre & Susan Casserfelt (Piratförlaget)
Detta är den andra delen i författarduons serie Linje 17, om poliserna Lina Kruses och Jack Karlbergs arbete i södra Stockholm. Jag vågar redan nu gissa att serien kommer bli en klassiker i svensk deckarlitteratur. Lite nöjt tänkte jag här jämföra den med tv-serien "Tunna blå linjen", bara för att upptäcka att andra har sett likheten långt före mig.
"Eko av ett skott" skildrar inte bara polisen på ett realistiskt sätt. Den träffar även mitt i prick i beskrivningen av dagens samhällsklimat där vi upprörs i flock och rusar åt än det ena hållet än det andra i en stor självgod massa. Därmed blir också den lika delar överklyschiga som daterade skildringen av en kvällstidningsredaktion förlåten.
Det börjar bli dags att planera sommarens läsning. UNT:s deckarexpert Per Johansson tipsar om tre favoriter.
Erik Axl Sund "Otid" (Ordfront)
Det är bara att erkänna att jag har aldrig läst Erik Axl Sund (pseudonym för duon Jerker Eriksson och Håkan Axlander Sundquist) förut. Även "Otid", som är avslutningen på deras andra deckartrilogi stod oläst i hyllan tills fyra dagar före deadline. Tack och lov gav jag den en chans.
Mellan pärmarna dolde sig årets hittills bästa deckare på svenska sett till litterär kvalitet. Ett mystiskt försvinnande, en lika mystiskt funnen anonym person och två mord flätas samman med ett boksläpp av en överskattad författare. Allt landar i en underbar gryta där jag, som annars brukar försöka gissa mig fram till en lösning, ger upp och bara njuter istället. Nu återstår bara att börja läsa pseudonymens böcker från början.